KÄRLEK

7 mars 2012

Livet är inte rättvist!

Livet är verkligen inte rättvist! Om jag inte visste det förut så har jag fått veta det nu. Jag har fått veta varför jag är så otroligt trött. Det var psykiskt som jag misstänkte. En person klarar tydligen hur mycket som helst. =P Jag visste faktiskt inte att allt jobbigt man är med om i livet läggs på hög så när det sen kommer något jobbigt så rinner det till slut över och man blir fly förbannad. Det är alltså vad som hänt mig förmodligen. Jag har börjat en behandling för att ta tag i det här och utlopp för alla känslor jag borde släppt fram för länge sen för att få energi till annat än ilska på dagarna. Jag är tydligen väldigt arg...och när jag fick höra det rakt ut igår av utbildad personal kände jag bara: "Ja..och tack för att du säger det rakt ut till mig." Jag har enligt henne mycket energi över till annat för att jag har så mycket ilska som ligger lagrat i min kropp sen lång tid tillbaka så nu har det helt enkelt blivit för mycket.

Det var en enorm lättnad att få gå till en vårdcentral och träffa någon som faktiskt kunde ge mig lite svar! Äntligen!! Allt som hänt senaste tiden har helt enkelt blivit för mycket för "lilla jag". Jag fick höra vid flera tillfällen precis hur jag känner utan att jag sagt det själv. Jag fick frågan: "Men du, hur andas du egentligen? Hur långt mer?" Då insåg jag att jag inte släpper ner luft särskilt långt alls! Jag är spänd mest hela tiden. Usch massa dumt! Men underbart att få höra någon säga saker så rakt ut till mig. Att våga säga åt mig att jag är förbannad och att jag då faktiskt får känna efter och erkänna att jag är det. Jag är inte förbannad på någon person personligen, utan kanske på vissa delar av mitt liv. Och vissa erfarenheter som gör att jag beter mig på ett visst sätt eller som gör att vissa saker är viktigare för mig än för många många andra.

Livet är INTE rättvist, men trots det ska jag ta tag i detta nu. Jag vill leva ett underbart liv, så mycket som det går. ;o) Livet är inte rättvist för någon. Vissa drabbas av livslånga eller livshotande sjukdomar, jag har blivit sviken lite för många ggr tydligen. Men vem vet, jag kanske lär mig något av detta och inser hur viktigt det är att ta vara på möjligheterna i livet och framför allt LEVA I NUET!!

24 februari 2012

Det hårda livet

Aldrig förut har jag fått känna på hur hårt och verkligt jobbigt livet är. Aldrig förut har jag utsatts för så tuffa prövningar! Jag har aldrig haft det såhär jobbigt någonsin tidigare faktiskt. Och nu är det inte bara så att det är det här med barnlängtan som jag ständigt tjatar över utan det finns tyvärr annat jobbigt också. Den här veckan har kanske varit den jobbigaste för mig. Tack och lov har jag är underbar son som gör att livet är lika mycket underbart fantastiskt som svinjobbigt! =) Jag har fått vara med om en kris som verkligen fått mig att tänka efter och speciellt känna efter. Fått vara med om låter som något positivt och det var det verkligen inte!! Men det fick mig att tänka om! Jag blev tvingad till att fråga mig själv vad som är det allra viktigaste i hela världen? Gabriel såklart!!! Dessutom fick det mig att pulsen på min kärlek till min man och hjälp vad mycket jag älskar honom!!!! Jag är verkligen beredd att gå genom eld för att få dela livet med just honom!! För tro mig...det är genom eld jag går stundvis just nu. Och vet ni vad? Det är värt det! ;o)

Jag vet att jag kanske skriver A men inte B nu, men jag kan inte berätta mer. Jag vill mest berätta dels hur mycket jag faktiskt älskar Erik och att jag verkligen är beredd att satsa!! Men också vill jag berätta att är det någon gång jag behöver en omtänksam vän så är det nu. Och då menar jag inte att ha vänner bara för att få sitta och klaga...utan att få en trevlig pratstund kanske. Eller göra något kul!!

Nu följer en rad roliga helger framöver och det behövs! I helgen blir det en middag och kalaskväll för de allra närmaste vännerna. Jag brukar ha stora fester men har inte orkat ta tag i det i år faktiskt så nu blev det dom jag faktiskt umgås mycket med! Rätt skönt faktiskt och ha det litet, vi kommer högst att bli 7 personer. Mysigt. =) Helgen efter det åker vi till Hörken med Fredrik och Erika och ska åka lite slalom! =D Underbart! Och helgen efter det....ja då är det final i Melodifestivalen så då lär jag ju också bjuda hit lite folk....vem vill komma? ;o) Och helgen efter det ska jag och Erik få åka iväg ensamma på en övernattning på Hasseludden och mamma tar Skrutten! Wow!!

Den här veckan har jag och Erik bara varit hemma på kvällarna och haft det mysigt!! Alla utom i måndags. För mig har det varit helt underbart att få bara ta det lugnt och skönt ihop med den man älskar! Tittat på film, ätit semlor, spelat Mario Kart, pussats osv. Detta behöver vi!! I alla fall om jag får bestämma. =P Jag känner mig nästan lite nykär.... ;o) Så livet är inte helt dumt mot mig....men man kan säga att det är ungefär som att slängas mellan solsken och orkan, just nu finns inget mitt emellan och jag försöker att få solskenet att råda så mycket det bara går! =)

Jag vet att det finns de som ogillar att jag skriver så personligt, men nu kommer jag att göra det. Det är sån jag är...och om man kan skriva om underbara saker....varför kan man då inte få erkänna att allt inte alltid är så underbart? Så tycker jag.

Tack för nu...och vill ni bidra till mitt solsken så får ni gärna. ;o)

13 februari 2012

Det där med egen-tid...

Nu slänger jag ut ett inlägg där jag undrar hur andra föräldrar resonerar kring tid för sig själva och hur ni löser det. Min man har ett enormt behov att göra saker för sig själv, gärna utanför hemmet som att gå på bio och träffa kompisar. Det gör inte mig något, klart vi är olika och han måste ju få sitt behov uppfyllt! Däremot undrar jag hur man ska kunna få sånt att fungera när man har barn? Innan vi hade barn minns jag inte ens att det var ett problem och jag minns inte ens att han var borta mycket alls, men nu kommer det bli 3-5 kvällar i veckan inkl. träningskvällar då han är borta större delen av kvällen. Så länge han inte försummar tid med Gabriel gör det mig inget, han ska verkligen få göra det han vill med SIN fritid. Problemet blir ju bara att jag blir låst hemma. Och att han känner skuldkänslor för att han lämnar mig ensam för att han vet att jag gärna gör saker tillsammans med honom. Jag vet liksom inte alls hur vi ska få detta tidspussel att gå ihop. Mer än att möjligtvis skaffa ett löpband hemma åt mig så jag också kan få lite träning utan att behöva hemifrån.
Jag ställer mer än gärna upp och är hemma så att Erik får vara iväg, men han får ändå skuldkänslor och känner aldrig att hans behov blir fyllt trots att jag tycker att han är borta mycket och han tycker inte att han är det. =P Hur ska jag få förståelse och hur ska han få förståelse för mig? Jag vill tro på att relationer handlar om att kompromissa....men hur vet man vad som är en bra kompromiss och hur lär mig sig leva i en kompromiss som inte är det man själv helst vill? Jag sitter gärna hemma och pysslar själv på kvällarna, bara jag får lite hjälp med "hemma-jobbet" (mat, disk, städning m.m.). Men hur förmedlar jag detta så att Erik inte ska få dåligt samvete? Det hade ju varit fantastiskt att ha en vän nära som kunde komma över och sällskapa när ibland på kvällarna, men jag klarar mig faktiskt bra utan det också. Det är självklart lite jobbigare när man är föräldraledig eftersom då blir det väldigt mycket sitta hemma själv....men sen till hösten blir det plugg och då kommer att få fullt med massa socialt utbyte hela dagarna och kommer nog gärna grotta ner mig med en bok på kvällen.
Men hur ska man kompromissa med tiden när man vill olika med den? Sjukt svårt.....jag vet. ;o) Därför skulle jag bara vilja höra lite hur andra löser det, för jag kan knappast tro att vi en ensamma föräldrar om att ha för lite tid.... =P

6 februari 2012

Att våga tro på sig själv!

Nu är jag tjatig om det här med mina bort-tagna blogginlägg, men jag vill bara tydliggöra lite...

Nu har jag pratat med Erik om de reaktioner jag fick på inläggen, vilket bara kom från ett håll ska jag säga. Så det verkar inte vara jättemånga som hatade det. Jag vill skriva att han inte alls tyckte att jag gjorde fel!! Han sa att när han sa att jag fick lägga upp det visste han att det kan läsas av många och att det man lägger upp på nätet aldrig försvinner. Han tror liksom jag att det mycket väl kan vara en bra idé att vara öppen med sina problem och vi är båda eniga om att just nu räcker det inte med att bara prata med varandra. Sedan får alla självklart ha sina olika åsikter om ifall man ska ha det så öppet som på nätet eller inte... Jag vill verkligen inte ta bort andras rätt att tycka något annat!!

Sedan vill jag också skriva att jag är en väldigt väldigt öppen person! Jag känner ingen som har så lätt för att dela med sig av jobbiga saker kors och tvärs som jag har. Men jag blir enormt mycket starkare av det och det är mitt sätt att bearbeta jobbiga saker!! Jag är väldigt medveten om att det som läggs upp här kan läsas av vem som helst när som helst! Men det gör inte mig något! Men om andra tycker det är jobbigt att läsa om allt sånt så tvingar jag ju ingen att gå in här. ;o)

Men jag har själv funderat på om jag borde sluta blogga helt och ta bort mitt konto på Facebook eftersom jag har så lätt för att dela med mig av allt! Jag och Erik tycker båda att det är värre det jag skriver och lägger ut om Gabriel än det jag skrev om Erik t.ex. Eftersom Gabriel inte kan ha en åsikt....det är bara det att jag har svårt att låta bli. Men jag ska fundera över om jag ska sluta vara så öppen. Men när det gäller problem och jobbiga saker i livet mår jag bäst av att få dela med mig av det så det kommer jag att fortsätta göra!! Det tycker både jag själv, Erik och en annan vän som känner mig väl som jag pratat med om det här. Alla är vi inte lika....tänk sån tur!! ;o)

4 februari 2012

Starka känslor!

Jag har nu raderat två blogginlägg som handlade om min och Eriks oenighet om att skaffa fler barn, där det för mig är väldigt viktigt att få fler barn och Erik känner just nu att han inte vill ha fler. Jag tog bort inläggen för Eriks skull och ingen annans, MEN jag vill verkligen att ALLA som läst min blogg och läst dom inläggen ska veta att jag frågade Erik om jag fick skriva om det och det fick jag! Jag hade ALDRIG gjort det annars!!

Det här är ett väldigt stort problem för oss och att det är det är vi öppna med! Jag mår just nu väldigt dåligt på grund av tanken på att kanske inte få fler barn. (Se ordet kanske!) Men jag vill också understryka att jag och Erik verkligen älskade varandra fortfarande och båda vill verkligen att vi ska lösa detta och hoppas och tror på att vi ska kunna göra det!!

1 februari 2012

Äntligen färdig!!

Sådär ja!! Nu har jag gjort kvällens "att-göra" som bestod i att fixa med Gabriels urvuxna kläder, diska, plocka undan allt Gabriel dragit fram, soppa bort det värsta skräpet och hänga tvätt. Men vänta...nu är ju klockan över tio på kvällen och jag måste sova. Oj oj...det här med att ta hand om allt fungerar utmärkt vissa dagar (i måndags) och inte alls andra dagar (idag!!!). Men men. Nya tag imorgon då vi hoppas få leka med Maja och sen får vi ju träffa Erik på kvällen!!! Wiii!!!Jag kände att jag var tvungen att visa att vårt kök inte alltid ser ut som i förra blogginlägget. Ett par timmar på kvällen ser det ut såhär också. ;o) Sen så fort vår söta gangster vaknar röjer han ut allt igen!! =P Tacksamt!

P.S. Imorgon kväll ska jag ta ner julsakerna, nu är det ju faktiskt februari! D.S.

Hyllning till öppna förskolan!

Med det här inlägget vill jag hylla öppna förskolor. Gabriel är väldigt krävande just nu, han skriker direkt jag lämnar ett rum eller börjar pyssla med något annat. Det gör inte vår vardag så enkel, speciellt nu när Erik är hemma så lite den här veckan. =\ men det är antagligen delvis därför som Gabriel är så ledsen och krävande. Han saknar sin pappa som brukade vara hemma jämt med honom! Så nu har han blivit jättemammig. Det låter kanske konstigt att han blir mammig om det är Erik han saknar. Men vi (jag och Erik) tror helt enkelt att just för att Gabriel känner sig lämnad och sviken av Erik så knyter han sig ännu mer till mig, som är den föräldern som stannat kvar. Och nu är han kanske rädd att även jag ska lämna honom. Det är bara vår egen teori. Sen håller stackarn på och få ungefär tusen tänder just nu så han har säkert sjukt ont. =\

Den här veckan är Erik bara hemma tisdag och torsdag så jag tar största pucken själv den här veckan. Och hade Gabriel varit som i måndags hade det inte varit några problem alls. Men jag får helt enkelt strunta i att städa, diska och sånt när Gabriel är vaken och kanske överväga att strunta i det helt trots att jag ska få främmande. Dom kanske har förståelse. =P


Diska och plocka bort saker gör jag ikväll. Men dammsugningen får jag se om jag orkar. Förmodligen inte. En tredjedel av den här familjen vill ju tydligen ha det stökigt. ;)

I alla fall så har öppna förskolan varit räddningen den här veckan. Gabriel lyser upp som en sol och leker och har så grymt kul i 3 timmar utan minsta klagomål. Han kollar inte ens efter vart jag är när vi är där. :) sen får ju jag träffa andra vuxna dessutom och det är underbart!! Idag träffade jag t.ex. ett par andra mammor som försökte tänka på genus i deras barnuppfostran. Underbart! Och när jag berättade att jag vill klä Gabriel så att det är svårt att avgöra om det är en tjej eller kille tyckte fröken på stället att det var fantastiskt. Och hon är inte i min generation. Då blev jag så glad och önskade att Gabriel kunde få ha henne på sin framtida förskola. Men det är verkligen kul och bra med öppna förskolor!!! Så ni som inte gått dit än: GÖR DET!! Speciellt med barn som är 1 år och uppåt för då kan dom leka och utvecklas socialt! Sjukt bra. ;) jag tror dessutom att det blir en bra övergång till förskolan sen.


Och nu ska jag erkänna att jag har satt på en film för att få liten egen-tid eftersom jag kommer få disk, tvätt och plock ikväll sen.

Hoppas ni får en bra kväll!! Jag känner mig genast lite piggare efter att ha haft en gnällig middagskamrat. ;)

- Bloggat med min iPhone.

Location:Larsbodavägen,Farsta,Sverige

31 januari 2012

Ny vagn!?

Nu börjar jag bli riktigt sugen på att skaffa en ny vagn till Gabriel. En sittvagn. Tyvärr verkar det bli så att han får sitta framåt och åka då. Är han för liten? Eller jag vet att det funkar men jag tänker att man pratar mindre med ett barn som sitter frånvänd. Men det känns som att vår vagn som vi har nu håller på att rasa samman.
Jag tänkte helt enkelt undra om det är någon som har erfarenhet och vet vad man ska tänka på? Just nu står det mellan dessa Kronan Sulky och Emmaljunga Scooter och jag undrar om någon har erfarenheter av dom? Eller tips på annat bra eller bara goda råd i vad vi ska tänka på?

Gårdagen var underbar!

Trots att jag hade världens mest deprimerande blogg-inlägg igår så var den dagen helt fantastisk. Jag och Gabriel hade så underbart kul hela dagen!! Vi började med att gå till öppna förskolan och där hade Gabriel så otroligt kul i drygt tre timmar. Medan Gabriel sov skrev jag lite blogg och läste och sedan på eftermiddagen ringde en kär "gammal" vän och vi pratade i drygt en timme i telefonen medan Gabriel lekte. Tänk att jag kunnat stå så nära Calle under 2 år i högstadiet och sen inte ha särskilt mycket kontakt alls med honom nu. Trevligt att prata en rejäl stund i telefonen iaf. =) Alltid något!
Efter det fick jag massa energi och jag satte Gabriel i barnstolen med en liten bunke med mjöl och så gjorde jag pannkakssmet bredvid. Då kände han att han fick hjälpa till han också och det gick utan problem att laga maten. Och Gabriel åt som en häst sen. Jag vet att pannkakor kanske inte är det bäst målet, men i vår lilla värld gäller det att få i Gabriel det han faktiskt äter. Bättre pannkakor än ingen mat alls! Och han äter utan sylt så det är inte en massa socker. Idag till lunch slukade han en hel pannkaka, en halv paprika och en halv banan. =) Efter middagen igår diskade jag och Gabriel och även det gick rätt bra. Sen var det dags att byta lakan i allas sängar så det gjorde vi. Och Gabriel fick bada sen och jag satte igång en tvättmaskin.

För att vara ensam förälder hemma hade jag en grym kväll! Och sen när Gabriel hade somnat vid 19:30 tog jag en dusch och sen satt jag och pysslade med fotoalbumet till Gabriel och kollade på Desperate Housewives. Underbart!! =) Och sen fick jag en god nyhet när Erik kom hem....han är hemma både tisdag kväll och torsdag kväll den här veckan!! Wiiiii!! Då får vi träffa honom lite i alla fall. =)

Idag har jag och Gabriel varit duktiga och handlat mat för hela resten av veckan för att slippa handla en massa varje dag. 442:- får vi luncher och middagar i 5-6 dagar. Grymt!! Och nu har vi som sagt kämpat i oss massa lunch och läst Gabriels nya böcker om Ingrid. Gabriel riktigt lyste upp när jag öppnade paketet från Adlibris som vi hämtade när vi var och handlade. Han älskar böckerna om Ingrid och jag tycker också att dom är väldigt mysiga. Vi har lånat dom om och om igen på bibblan ett tag men nu kändes det värt att köpa några. =)

Nu ska jag lägga min trollunge och sen ska jag med spänning vänta på att få höra från en av mina vänner som ska få en bebis idag och är på förlossningen. =) Jag är sjukt avis, men absolut mest lycklig för deras skull!! Förhoppningsvis får jag "provsmaka" lite på den lilla. Underbart!! Sjukt spännande att sitta hemma och vänta....men det kanske dyker upp ett sms om ett tag. WOW!!!

29 januari 2012

Sega söndag!

Skit vilken seg söndag! =\ Jag hatar verkligen sådana dagar! Jag ser allt som borde göras men vill bara sjunka ner i soffan med en film eller bok och lata mig. "Tyvärr" går ju inte det när man har barn och jag tror faktiskt det är bra. Segare behöver jag inte bli. =P en sak är nog säker...och det är att om inte något under sker kommer våra julsaker länga ett tag till... =P

28 januari 2012

UTN FYLL 10 ÅR NÅGON GÅNG!

Om en vecka har UTN sin 10-årsjubileumsfest och ingen är nog mer glad för det är jag! Det är nämligen (såklart!) min man som är projektledare för hela "skiten". Han sliter som ett djur just nu och det märks här hemma. Jag vill absolut inte tvinga honom att vara hemma jämt! Men att ha honom hemma fler kvällar än han är borta vore trevligt. Om han dessutom kunde göra något annat än sitta vid datorn och fixa jubileumsgrejer när han väl är hemma vore det inte heller helt fel. =P Nu överdriver jag lite....vi har faktiskt spelat 30 minuter Mario Kart ett par kvällar senare veckorna. ;o)

Jag hoppas ni inser att jag skriver med glimten i ögat. Det är jobbigt, men helt klart fungerande. Och det är faktiskt inte hjälpen hör hemma som är jobbigast. Det jobbigaste är att inte få träffa och umgås med honom! Men vem vet, det kanske för oss närmare varandra sen när allt är över. ;o) *hoppas* Sen är det ju också för Gabriels skull. Han är ju van att ha sin pappa hemma nästan jämt och så nu är han borta jättemycket! Nu är det andra dagen i rad som han pratar om sin pappa och ropar på honom. Gullungen!!

Men jag vet också hur viktigt och roligt det här uppdraget är för Erik!! Och jag hoppas han har varit nöjd med sitt åtagande. Och för er som har partners som gillar att vara ute och "flänga" på olika saker har jag ett tips: Hitta på olika projekt hemma! Eller hitta på saker du med, för det går faktiskt att ta med sig barn till vänner och så om man bara vill! ;o) Däremot har jag börjat tycka att det är väldigt mysigt att hänga här hemma och välja våra kvällsutflykter med större omsorg för jag tycker att det är lite småkrångligt att ta sig iväg. Men allt handlar om lite vilja. Jag vill inte iväg tillräckligt mycket. =P Min projekt här hemma just nu är läsning och fixa ett fotoalbum från när Gabriel kom. Jag älskar att läsa böcker så det är mitt projekt på dagtid medan Gabriel sover och sen på kvällarna sätter jag mig med fotoalbumet och pysslar och då springer tiden iväg kan jag lova. Då kan man dessutom ha nån bra tv-serie/film på i bakgrunden, men inget man inte sett eller är väldigt intresserad av för man kan inte kolla så mycket. Bra musik är perfekt! =) Annars är handarbete också en perfekt sysselsättning! En bra ljudbok och stickning är ljuvligt!!Den här filten virkade jag när Gabriel låg i magen och det är inte lika svårt som det ser ut! Och så mycket roligare det är att använda saker som man gjort själv! ;o)Och här är ett urdrag från Gabriels album. Det är inte heller svårt, men dessvärre rätt dyrt! Men sjukt kul att ha kvar sen. =) Jag köper mycket färdigt på Panduro, som t.ex. hjärtana på höger sida är bara en stämpel och en stämpeldyna i guld. ;o) Sen är det ju lite snett och vint som ni ser, men tycker jag bara är charmigt. Man kan använda pappersskärare om man vill ha absolut rakt.

Sådär, nu hoppas jag att jag lyckats inspirera någon. Nu är det dags att sätta sig med en bra bok med Gabriel och läsa en stund och sen är det sovdags för halva duon.

27 januari 2012

Hitta på??


Att vara föräldraledig är självklart både underbart och frustrerande. Eller frustrerande är det faktiskt inte så ofta, men det händer. Däremot har jag lite svårt att veta vad jag ska hitta på på dagarna. Gabriel är ju 1,5 år nu och jag får dåligt samvete om jag inte hittar på saker åt honom. Problemet är att det enda han vill göra är att sitta hemma och kolla på film och det går inte jag med på. Jag har fått för mig att det är dåligt att låta barn kolla på film, men varför egentligen? Självklart inte hela dagarna men
en stund om Gabriel nu tycker att det är så roligt. Han fullkomligt lyser upp när jag låser upp tv-bänken och han inser att han ska få titta en stund.

Min lilla unge verkar inte tycka att det är så fantastiskt att vara ute och leka heller. Inte i snön iaf. Jag får mest gå runt och bära på honom. =/ Någon som har tips på vad man kan hitta på ute med barn som inte verkar tycka om det? Mitt problem är också att jag själv hatar att vara ute! Jag har alltid tyckt bäst om att vara inne och pyssla, även som barn. Och jag funderar på om Gabriel är likadan. Måste man tvinga ut barn? Jag hatade själv att bli uttvingad, samtidigt önskar jag att Gabriel får tycka att utelek är roligare än jag tyckt just för att man blir uttvingad så mycket som barn. Det enda Gabriel tycker är riktigt kul ute är att stå och titta på tunnelbanan som kommer och går...

Idag försökte jag måla med vattenfärg med Gabriel men han verkade inte så intresserad av det heller. Men det gick en kvart iaf. =P Andra förslag på vad man bör hitta på? Jag vill inte att det ska bli sämre för Gabriel att vara hemma med mig än att gå på förskolan. Vilket många verkar vara rädda för. "Men du går väl ill öppna förskolan med honom då?!" eller "Ni är väl ute och leker så han får frisk luft och får ha kul ute?!" eller "Läser ni mycket böcker med honom?" Alla dessa frågor får mig att få dåligt samvete! Jag tror inte Gabriel far illa av att vara hemma med mig istället för på förskola. Jag tror absolut inte att förskola är dåligt!!! Verkligen inte! Men jag tror också att det finns en vinst med att få vara hemma tills man är 2 år när vi nu hade chansen till det. Det är väl konstigt. Om man sätter barn "tidigt" på förskola får man säkert höra att man borde vara hemma längre med dom och är man hemma längre får man förmaningar om en massa saker så barnet inte missar för att han inte går på förskola.
Jag tänker i alla fall njuta av dom 7 månader extra vi får ha Gabriel hemma och mysa. =) Men jag tar mer än gärna emot förslag på vad man kan hitta på med småttingar.

19 januari 2012

Mysig dag!

Idag har varit en tok-mysig dag! Den började med utomhuslek tillsammans med Olga och Maria. Sen har vi läst böcker, lekt mer med Olga och Maria. Men vi har oxå haft grymt kul...


Såhär kul får man när mamman säger: "Dubbelmacka" med sin värsta basröst. ;)


Detta var dagens middag. Pasta, saffran, scharlottenlök, vitt vin, räkor och ärtor. Plätt-lätt att laga och sjukt gott! Mums!!


Detta är min "bebis" när vi var på väg hem. Bäst att stanna och villa innan man ska upp för alla tre trapporna hem till toppen. ;) han har blivit så stor. Mycket har hänt senaste halvåret, eller sen i maj har allt bara rasat på i väldig fart. Tänderna kommer, pratar mer (men inte riktigt), kryper, går, springer, pussas, kramas, bussar...ja massor gör han min finis!! Han är ingen bebis längre. Men jag säger det ändå för jag vill ha det så. =P


Nu har trollet somnat och jag sitter och myser med min braiga bok som jag skrev om igår. ;) härligt!!! Synd att jag lovat att inte äta socker i veckorna...för jag är alltid sjukt bullsugen..speciellt när man myser i soffan. Någon som har tips på goda lätta saker att stoppa i sig istället för bullar, kakor och godis?

"Fjäril i koppel"

Nu har jag läst ut den underbara boken jag skrev om häromdagen. Verkligen helt underbar bok!! Kanske den bästa boken jag läst. Jag har läst väldigt mycket bra, men den här var något extra. Den handlar om en ung kvinna som bor i Iran och tänker tillbaka på sin uppväxt. Det är en fantastisk skildring av ett liv där med både glädje, kärlek, sorg och framför allt kamp. Jag tycker att alla borde läsa den här boken, dels för att det är en fantastisk läsupplevelse, men framför allt för att skapa sig en bild av hur det är att växa upp i andra kulturer än sin egen. Jag har en del erfarenheter som gör mig extra intresserad av just Iran så jag har läst flera böcker om livsskildringar därifrån, men detta var helt klart den bästa!! Det är just för att den inte bara tar upp problem och den går inte rakt på revolutionen utan man får följa Shirin genom hela hennes uppväxt i Iran och där skildras fina saker och jobbiga saker. Romanen är inspirerad av författarens eget liv så mycket är självupplevt och det tycker jag märks för boken är väldigt levande. Jag flyttade dit under de veckor jag läst boken.

Jag älskar den här boken för att den tar upp så många viktiga saker, framför allt som rör feminism och jämställdhet. Framför allt andra halva av boken när Shirin blir äldre och inte får göra samma sak som männen och hur hon får uppleva så mycket hemskt på grund av att kvinnor inte fick uttrycka sig fritt. Mycket tänkvärt!!!

Läs den!! Och gör det nu.. ;o)

16 januari 2012

Underbara bok!

Just nu läser jag en bok som Zinat Pirzadeh har skrivit och boken är inspirerad av hennes eget liv och sin uppväxt i Iran. Fantastisk bok som heter Fjäril i koppel!! Jag vill dela med mig av små godbitar från boken:

"De vuxna kallade farbror Babak för Klitorismannen, men vad var egentligen en klitoris? Det var ett stort mysterium. En exotisk frukt? En ovanlig fågel? Kanske en bil? Han var ju så förtjust i bilar, en snygg sportbil kanske det var." - så fantastiskt och roligt!! Längre fram i kapitlet för flickan en förklaring på vad klitoris är och då står det såhär: "-Låt mig förklara, sa farbror Babak. En kvinnas klitoris är Guds vackraste skapelse. Att närma sig den är som att vallfärda till Mekka. En kvinnas heliga tempel. [...] -Men vad är det för något. Jag började bli otålig. -Det är kvinnans blomma. Jag gick därifrån utan att ha fått någon som helst klarhet. Det enda jag visste var att det var någon slags blomma på kvinnor farbror Babak tydligen var bra på. Jag tittade på min egen kropp i badrummet, men jag hade ingen blomma vad jag kunde se. Kanske var det så att den slog ut och växte när man blev större."

I kapitlet efter beskrivs när samma flicka, huvudpersonen Shirin, får sin första mens. Hon får en grym magsmärta och tvingas gå hem från skolan och hon blir sängliggandes och somnar och när hon vaknar är hennes lakan och kläder helt blodiga. "Jag visste inte varifrån det kom, för ingen hade berättat för mig om mens, så jag gömde undan alla blodiga kläder och lakan i en påse och tryckte in den i garderoben. [...] jag trodde ändå att jag var döende." - vad skulle vara farligt med att berätta om mens för sina barn? Aja, senare i kapitlet hittar hennes mamma den blodiga påsen och blir överlycklig och utropar: "-Min dotter, du har blivit kvinna. Det här måste firas! [...] -Det blodet är mat till barnet när man väntar barn. Jag förstod inte riktigt vad hon menade. [...] Jag var ganska förvånad över att hon tyckte att det skulle firas att jag låg där och hade ont i magen och blödde. [...] Plötsligt var jag respekterad. Vad jag inte visste var att jag visserligen hade blivit kvinna, men på samma gång förlorat rätten att vara barn. Innan mensen fick jag brottas med killar och dra dem i håret, men efter mensen fick jag inte ens titta killarna i ögonen [...] Jag var tvungen att titta ner i marken när jag gick, för att inte möta mäns blick. Men det var inte bara dåligt, för tittade man i marken när man gick kunde man ibland få en några mynt ligga och skräpa, och så hade jag plötsligt en nyvunnen inkomstkälla."

Den här boken älskar jag bara mer och mer för varje sida jag läser. Man får en inblick i en "vanlig familj" (om det finns något sånt) i Iran och hur det är att växa upp där. Andra böcker jag läst om Iran har bara tagit upp tragedier, men den här är uppbyggd på ett helt annat sätt och ändå får Zinat in allvarliga bitar invävda i romanen som man ser i utdragen från boken ovan. Underbar bok som varmt rekommenderas!!!