Till Beatrice!

"I've heard it said
That people come into our lives for a reason
Bringing something we must learn
And we are led
To those who help us most to grow
If we let them
And we help them in return
Well, I don't know if I believe that's true
But I know I'm who I am today
Because I knew you..."

Åh det här är den bästa textraden jag vet!! Älskar den! Brukar sjunga den här fina sången ("For good" ur musikalen Wicked) och tänka på de som står mig närmast. Speciellt på Beatrice och så gråter jag för att jag blir så rörd. Speciellt eftersom andra versen går såhär...

"It well may be
That we will never meet again
In this lifetime
So let me say before we part
So much of me
Is made from what I learned from you
You'll be with me
Like a handprint on my heart
And now whatever way our stories end
I know you have re-written mine
By being my friend..."

Åh vad sant! Det kanske är löjligt romantiskt eller nåt. Men jag tycker det ä grymt fint! Vi formas av dom vi möter och lär känna! Och de som kommer oss närmast lämnar avtryck i våra hjärtan och kommer sedan att finnas med oss hela livet.

Vill ägna det här inlägget till Beatrice som jag saknar så massor!! Och hon är den jag tänker mest på när jag lyssnar på den här låten. Jag älskar dig min vän!!! Kramar

Åh vad jag är less!

Jag är enormt less på att må dåligt nu! Har bokat ny läkartid till på måndag och hoppas nu att min förra läkare inte kollade sköldkörteln och att det är nåt där som kan vara fel. Det är konstigt att gå o hoppas på ett fel, men det gör jag faktiskt nu. Vill veta vad det är som gör att jag mår såhär dåligt och få hjälp med det fortast möjligt! Att vara kroniskt trött och mer eller mindre kroniskt illamående är pain in the as! Det kan tyckas att jag bara klagar, men det gör jag inte...eller jo mycket, men inte bara. Jag googlar enormt mycket på vad som kan vara fel. Allt från järnbrist till bröstcancer. Sitter och läser och läser och hoppas på att få bättre bemötande nu när jag bytt vårdcentral. Jag behöver någon som kan ta min trötthet på allvar! Som förstår att jag inte fungerar som det är nu. Hade jag haft ett "vanligt" arbete och inte pluggat hade jag behövt en sjukskrivning. För jag har stundvis ingen ork alls och då måste jag bara vila. Ta allt i min egen takt. Det känns hemskt att känna så och vara 25 år och mamma till en liten skrutt som behöver min energi. Jag VILL att han ska kunna ta min energi! Synd bara att det inte finns så mycket. Det lilla jag har ger jag mest av till Gabriel. Erik o jag hittar knappt på nåt alls. Mina kvällar går åt till att diska och sen kanske sitta med mitt plugg en stund för att sen stupa i säng gärna innan kl. 22. Suck!

Hoppas på en lösning snart! För såhär kan jag inte ha det! Tanken har t.o.m. slagit mig att jag önskar att dom upptäcker bröstcancer bara för att jag ska få veta vad som är fel. Men självklart vill jag inte att det ska vara det!! Det vore däremot inte fel om det upptäcks att jag är gravid i 6 månaden utan att jag blivit den minsta tjockare eller förlorat min mens (och negativa grav-test!). Det vore nåt det! Haha!

Det blev ju inte bättre av att jag idag satt och läste om hur läkarvetenskapen är utformad efter män och att kvinnors "problem" och sjukdomar inte är lika utforskade och att därför får kvinnor sämre vård än män. Gaaaah! Jag är ju inte förvånad, men kan ju inte låta bli att störa mig på det när det som är fel med mig med väldigt stor sannolikhet är vanliga bland kvinnor.

Jaja, nu verkar Gabriel ha somnat och jag ska ta tag i disken. Hoppas på att må bättre imorgon! För jag har massor att göra med plugget! Nu är det slappa plugget över. =P

Ha det bra!

Helvetesperiod och en underbar unge!

Nu håller jag på och sliter mitt hår för att bli klar med min hemtenta till plugget. Inte lätt! Och kräver väldigt mycket jobb och energi. Nu har jag suttit i 3 hela dagar och knappt gjort något annat alls. I måndags kändes allt hopplöst och jag var så otroligt trött så jag somnade redan 20:30. Det känns som väldigt många år sen det hände sist. Skönt var det i alla fall. Igår ägnade jag verkligen hela dagen åt tentan förutom lite mys och lek med Gabriel mellan kl. 18-19 och när jag diskade i 30 minuter.

Tokmysigt var det i alla fall att få mysa med den mysigaste av dom alla när jag hade slitit så hårt! Och det är verkligen det mest underbara som finns att komma hem efter en slitsam dag och mötas i hallen av en liten skrutt som springer mot mig och ger mig världens underbaraste kram! Det är värt allt slit och dom stunderna är värt ALLT det jobbiga med att vara småbarnsförälder!

Kolla bara in den här underbara trollungen! Det här är från en kväll förra veckan när Erik skulle iväg på nåt och jag och Gabriel busade vid matbordet. Gabriel är väldigt min älskade busunge!!! Finns ingen som kan få mig så glad som han!

Idag har jag varit ännu mer diciplinerad och suttit på samma fläck hela dagen och bara rört mig för att gå på toa ett par gånger och sen ringt Erik än gång för att ta ett litet break. Kom dit kl. 8 och klockan 16 var hjärnan helt slut och jag kände att jag inte kom någon vart. Så nu har jag faktiskt tagit ledig hela kvällen och tänker bita i den suraste biten av äpplet imorgon... =/

Ikväll har vi haft fin-besök av Olga och hennes mamma Maria. Och dom små gullungarna hade väldigt lika kläder på sig. Haha. Exakt likadana byxor och väldigt snarlik tröja. Kul! =) Gabriel och Olga sprang runt och lekte och hade kul "tillsammans". Vet inte om dom leker ihop men dom roas av varandra på något sätt i alla fall för åtminstone Gabriel är mycket mer uppmärksamhetskrävande när han är själv hemma. Olga körde runt Gabriel i gå-vagnen och dom rev ner alla böcker och så rev dom även ut alla kastruller i köket. =) KUL!! Att dom kan ha kul tillsammans alltså! Nästa steg får bli att lära dom städa upp efter sig...eller? ;o)

I lördags var jag och Erik på hans examensfest, bara 1,5 år efter att han blev klar. =P I alla fall, då skulle jag klä upp mig. Och det är inget jag gör särskilt ofta så jag bävade en del inför det och fick åka till Maria och låna klänningar och hej och hå. Sen på lördagen när jag väl fixade mig var det väldigt kul. Kändes kul att få göra mig fin för min egen skull! Fin så som jag ville se ut! Och helt sjukt nog tyckte jag att jag lyckades. Jag är så van att alla bara kommenterar Gabriel och jag själv tänker också bara på Gabriel, men nu var det kul att för en gångs skull göra mig fin för min egen skull. =) Svårt att förklara, men det kändes skönt inte bry sig om vad alla skulle tycka och bara göra det som jag gissade skulle bli mest uppskattat utan det jag själv tyckte var finast och som jag var bekväm med. =) Kul!

Nej nu känns det som att det är dags att röra sig mot sängen igen. Morgondagen känns väldigt jobbig, men samtidigt är jag nog snart klar med hemtentan och det skulle ju vara underbart att få lämna den. Kanske få lämna in den redan imorgon? Det vore ju väldigt fantastiskt! Men jag ska inte hoppas på för mycket. Känner bara just nu att Gabriel är så otroligt underbar att vara hemma och mysa med så jag vill bara bli klar så fort som möjligt och sen få komma hem och mysa järnet! =)

Vem vill inte mysa med den här mysungen liksom? ;o)

Min bokslukande mys-unge!

Ikväll har jag och Gabriel haft kvällen för oss själva. Och så mysigt vi har haft!! Vi har......läst många böcker. Eftersom Gabriel kom på en rolig lek. Springa till sitt rum och hämta en bok och ge den till mig för att jag skulle läsa den och sen springa och hämta en till och en till......och såhär stor var högen när klockan blev 19 och Gabriel började gnugga sig i ögonen. Observera att det inte var så att han ledsnade, han hade säkert kunnat fortsätta tills alla hans böcker var slut. Känns bra att jag har lyckats skapa ett stort intresse för böcker! =) Men mysigast av allt var nog......att pussas i soffan!