KÄRLEK

31 mars 2011

Varför så lättväckt?

Vår son är väldigt lättväckt. Jag trodde barn sov igenom det mesta. Det gör inte vår kille. Nyss vaknade han för att jag duschade. Förstår inte varför han störs så mycket av det. Om vi är ute och går vaknar han ofta av bussar eller större bilar som kör förbi. Lite drygt faktiskt. Vi får ställa in ett konstant ljud där inne så att han vänjer sig. =P

Mormorbesök och joggingrunda.

Idag har min mamma varit här. Fast inte så mycket i egenskap av min mamma, mer som Gabriels mormor. Det är så nu för tiden. =P Hennes tid går mest till Gabriel. Men det gör mig inget alls. Jag är bara glad för att hon tillbringar mycket tid tillsammans med honom. Det är kul att se att han känner igen henne trots att dom inte ses lika ofta som när vi bodde i Uppsala. Fortfarande är det ju i genomsnitt kanske en gång varannan vecka dom ses. Så det är ju en del fortfarande. Det är bara vi föräldrar och Linnea (en kompis till oss) som träffar honom mer.På eftermiddagen matade mormor sin Gabriel med gröt. Gröt är det godaste som finns i Gabriels matvärld verkar det som. Vi ska till BVC imorgon och då hoppas jag att han gått upp lite i vikt i alla fall. Det är ju inte så länge sen har började äta igen efter magsjukan och han krånglar fortfarande en del vid lunch och middag. Ska prata lite mat med vår sköterska imorgon har jag tänkt.

Jag fick en helkroppsmassage av mamma i julklapp och nu är den inbokad. Klockan 15.00 den 13 maj. Det är en bit fram, men det är bokat i alla fall. Det ska bli så skönt! Och det känns som att det kommer bli en perfekt barnledig timme. Avslappning och kroppsvård. Sen kanske jag ska orka ett tag till. =)
Och när man ser den här glada Skrutten är det inte svårt att orka faktiskt! Detta blev en middag i lek på golvet för att få i min lilla herre någon mat. Men det gick ändå inte bra. Så jag började busa och göra miner istället. Då gapskrattade han!! =D Men så fort jag tog fram skeden knep hen igen munnen. Såhär: =I Han är inte särskilt lättlurad inte.

Nu har jag varit ute och sprungit i 25 minuter. Det går inte som förr tyvärr. Så nu är det minst en joggingtur i veckan och min dans på måndagar som är träningen. Gärna två joggingturer. Att skaffa gymkort ger jag upp. Jag kommer ändå inte ta mig iväg. Gå ut och springa är bara att klä på sig och gå ut. Det är inte så kul, men billigt och nära. =)
Blev bara tvungen att dela med mig av en till av bilderna från vår underbara stund tillsammans i måndags eftermiddag. Nu blir det dusch och sen Sims eller bok tror jag.

30 mars 2011

Har hittat tillbaka...

...till The Sims! På min och Eriks 3 årsdag fick jag The Sims 3. Så fint av honom eftersom han vet att jag har spelat så mycket i mina dagar. Dom yngre dagarna, för sådär 10 år sedan. =P Det har hur som helst inte blivit av att spela särskilt mycket för att jag, på den lilla fritid jag har, valt att göra annat. Men igår satte jag mig igen....och nu är jag fast. =P Hehe. Så det kan hända att det blir lite mer Sims och lite mindre blogg. Men jag älskar att blogga så jag ska försöka ta mig tid att göra det med. Lite av varje är bäst! =)
Idag fyller Gabriels farmor år så ikväll ska vi dit på fika. Så nu hoppas jag att en av presenterna hinna komma med posten idag. På bilden är Gabriel inte så gammal, som ni ser. Det här var i början av augusti så Gabriel är inte ens en månad och somnade i farmors famn. =)

Innan kvällsfirandet ska jag och Gabriel iväg och handla på eftermiddagen och laga middag till 17:30 och kanske hinna göra nån mer puré till Gabriel. Hittills har jag bara gjort separata små puréer. Alltså bara broccoli och bara kikärtor osv. Men nu har jag insett att det är mer praktiskt med en helt måltid i samma burk. Som barnmatsburkarna är. Någon som har tips på vad jag ska göra? Jag ska prata med vår sköterska på BVC och höra lite om hon vet lite om hur man vet att barn fått i sig tillräckligt med protein och järn. Nu ger jag broccoli och någon form av bönor i stort sett varje dag, men det känns överdrivet. Vi vuxna behöver ju inte bönor/kött varje dag. Och jag äter ju verkligen inte broccoli eller spenat varje dag. Hmm...och hur mycket är en lagom portion? Finns lite frågetecken helt klart. =P Men tack vare Thea och hennes blogg och lust för att göra puréer har jag oxå fått lite lust och inspiration. =) Får se om det hinns med idag bara. Sims lockar ju som sagt.På förmiddagen satt, och stod, Gabriel i mitt knä och jag spelade Sims samtidigt. Mys med favoriten nummer ett samtidigt som jag spelar ett fantastiskt kul spel. Livet kan knappast bli bättre. =) (Bilden är dagsfärsk)

29 mars 2011

Den vanliga familjen?

Vad är en vanlig familj? Finns det någon så att säga normal familj? Bilden är två friska föräldrar, en mamma och en pappa, och barn, gärna två som är en pojke och en flicka. Barnen är också friska och familjen lever ett typiskt "svensson-liv". Men vad är det egentligen? Vad jag har förstått är det ändå relativt vanligt med att barn växer upp med en eller båda föräldrarna som alkoholister. Jag tror också att det är relativt vanligt att något barn i en familj har en "bokstavs-diagnos", t.ex. ADHD. Jag har kanske en ovanlig familj. En i min familj är psykiskt sjuk och har förmodligen problem med alkohol, en har aspberger, två har parkinson och jag har människor jag lärt känna på livets väg som också har olika typer av problem. Alla som tillhör dom här familjerna blir ju till ovanliga familjer. I alla fall om man ska se till den bild av familj som vi har.

Och vad händer i en skilsmässa? Jag har i min uppväxt bott mestadels ensam med min mamma och jag har inte känt som att jag har saknat något alls i min uppväxt. Kanske möjligtvis lite liv...alltså liv som i fart. Men ändå har jag aldrig känt det som att jag lever i en "riktig familj". Är det inte konstigt? Jag har inga siffror men vet att fler och fler skiljer sig från sina äktenskap och fler och fler barn blir "skilsmässo-barn". Borde vi inte försöka jobba bort vår bild av den klassiska familjen? Inte motarbeta, absolut inte! Jag tycker att man ska kämpa i relationer, speciellt om man har barn. Men det är när det funkar och inte till ondo. Ska man lyckas leva tillsammans länge måste man vara medveten om att det krävs mycket jobb från början och att det inte alltid är rosenröd förälskelse. Det kan komma saker på vägen som för att det man inte mår bra av att leva tillsammans, alla mår bara dåligt av det, och då tycker jag att man ska kunna få bryta upp utan att man ska känna dåligt samvete för att man bryter upp barnens "trygga familj". Visst är det jobbigt för barn med skilsmässa, det ska jag absolut inte neka till. Men frågan är om familjen känns så trygg och mysig för barnen om föräldrarna mår konstant dåligt tillsammans? Jag känner inte att jag hellre hade levt med mina föräldrar tillsammans, tvärt om är jag glad att dom gick skilda vägar. Min familj blev bättre så här.

Jag vill inte med det här säga att fler ska skilja sig eller att det blir bättre med skilsmässor, för det tycker jag inte. Jag vill bara ifrågasätta begreppet familj. Varför får vi inte öppna upp och prata om problemen i familjerna? Det kanske är bättre för alla om vi kan öppna upp familjen lite. Har jag en son som har aspberger så kanske det vore himla skönt om jag kunde få lyfta upp problemet och inte behöva skämmas eller känna att det är något som stör familjebilden. Jag och Erik pratade om det redan när vi bara var vi två, innan vi var gifta eller Gabriel var på väg. Vi var vår egen familj redan då. Det är en känsla tycker jag. Känner du att du har en familj och vill att dom du lever i är din familj, då har du en familj! Även om det är som i Mia Skäringers fall där hon lever med en kille som har tre barn sedan innan och hon har två barn, varav en har aspberger, från ett tidigare äktenskap och nu har dom en familj som varannan vecka är bara dom två och varannan vecka är dom sju i familjen. Cool familj!! Kul familj!! =D

Det här inlägget inspirerades jag till när lyssnade på en intervju med skådespelerskan Lo Kauppi i SVT imorse. Hon har levt med en pappa som var alkoholist och har gjort föreställning av hur hennes liv blev som tonåring med detta öde. Då började jag fundera över att faktiskt många har problem och i stort sett alla borde känna någon med problem, alltså borde finnas något i varje familj trots att det inte pratas om det. Och det tycker jag vi borde ändra om. Öppna upp lite. Vore inte det en bra idé? ;o)

Nej nu ska jag tillbaka till verkligheten! Dags att göra puré. Inte lika kul som att skriva blogg, men något som måste göras. =P

28 mars 2011

Provar mig fram med vattenmärkning.

Har länge tänkt på att jag inte vill att mina bilder sprids över nätet. Inte lagligt i alla fall. Så jag har försökt hela dagen att vattenmärka mina bilder så att färre ska vara intresserade av att sno dom. Och så att dom faktiskt gör något olagligt när dom tar bort min signatur. Tyvärr blir det ett tryck rakt över bilden med programmets namn i en ful länk. Och tyvärr är jag ju inte så haj på photoshop och inte orkar jag gå in och för hand ta bort den markeringen för hand på varje bild. Någon som vet om iWatermark har nåt sätt man kan slippa den fula länken?

Tidsomställning, utvecklingssprång och mens.

Som ni förstår av rubriken kunde livet vara bättre. =P Jag är helt knäpp efter en oförberedd ändring till sommartid. Hade ingen aning om det skulle vara i söndags så det kom som en chock. Och både igår och idag är jag skittrött. Vet inte om det är därför eller för att jag får för lite sömn. Det kan ju höra ihop med att Gabriel verkar vara på väg in i en ny utvecklingsfas.
Igår räknade jag hur många veckor han är och han blir 38 veckor imorgon och när jag öppnade boken vi läser om hans utvecklingssprång så fick jag svaret på varför han varit som han varit de senaste dagarna. Plötsligt vill han inte sova på dagarna och det tar 45 minuter varje gång han ska sova att få honom att somna och alla krafter hos mig tar slut! Han ville plötsligt inte äta mat och han ville sitta och mysa i famnen länge (det händer aldrig). Och detta är några tecken på att en ny utveckling är på gång. Så nu ska jag försöka läsa klart det kapitlet den här veckan och se vad som händer. Det är jobbigt med en gnällig unge som inte vill leka själv och som hänger mig i byxbenen, men det är samtidigt kul att se vad han lär sig. Han har t.ex. börjat låta en massa. Spottar ut ljud och gurglar och låter. KUL!!! Det är mycket lättare att ha förståelse för att han är jobbig när jag vet varför och vet att det bara är en period. =)

Sen fick jag mens natten till igår. Tack för den! Och jag menar tack!! Jag har fått mens på fredagen, exakt fyra veckor sedan senaste så jag väntade mig den i fredags men det kom ingen. Så jag började bli nervös. Fattade noll och tänkte att det kan ju inte vara möjligt att jag är gravid igen!! Jag ville inte att det skulle vara så! Jag vill ha fler barn, men inte nu!! Och framför allt inte oväntat. Nästa barn ska vara planerat, åtminstone hyfsat. Så jag ville få mensen. Fast jag måste erkänna att jag samtidigt blev lite besviken. Någonstans där inne vill jag ha en till, även om tidpunkten inte hade varit den bästa. Men nu när väl fått mens-skiten ångrar jag att jag längtade efter den. =P Har ju fått en kraftig ökning av mensvärk efter att jag fått barn. Så nu gör det skitont varje gång! =(

Så idag blir en vilo- och slappdag. Fast lagom. Ska vila och få bort den enorma huvudvärken jag vaknade med! Det har blivit väldigt mycket bättre, men den ska bort helt! Sen kanske jag ska försöka orka laga fiskpuré till Gabriel. Vi får se hur det blir. Tänker inte ha några krav idag. Njuta av att jag har en liten kille som vill sitta och mysa i famnen!! =) För det lär väl försvinna fort igen. =P(Bilden är tagen hos mamma/mormor i Örbyhus den 8/3 näs vi var magsjuka, så den är inte från dagens mys.)

26 mars 2011

Super Mario-sossen verkar helt okej.

Jag satt och kollade på Håkan Juholts tal till sitt parti som nyvald partiordförande. Jag kan ju erkänna att mina förväntningar inte var särskilt höga. Har hört så mycket och det mesta negativt känns det som. Dock var Gudrun Schyman positiv och trodde han kunde göra ett bra jobb och hon brukar jag ju tycka är väldigt klok, så jag borde ha litat på henne. Han gjorde i alla fall ett positivt första intryck på mig. La fram det som är Socialdemokraternas viktigaste kärnfrågor på ett bra sätt och hade humor och glimten i ögat. Jag tror det blir bra. =)
Lite tråkigt var att han tog lite väl mycket tid åt att prata om allt dåligt som de borgliga har gjort och hur hemskt samhället har blivit. Jag håller med om att mycket blivit sämre, men hade gärna hört att han pratade mer om hans visioner att ändra på det. Men så är det alltid i politik i och för sig. Att alla skyller på varandra. Så jag kanske får köpa det.
Nu hoppas jag att han inger förtroende och att han lyckas växa till en person som kan bli en bra statsminister om tre och ett halvt år! =D

25 mars 2011

Önskar att fler reagerade

Har precis börjat läsa min bok om genusfällor och genuskrux i vardagen tillsammans med barn. Den heter Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 och är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Dom börjar med att sätta leksaker i rampljuset och det är helt sjukt tycker jag hur det ser ut på den fronten. Året är idag 2011 och hur ser det ut när vi går in i en leksaksbutik? Det är inte som på ICA där produkterna står i kategorier som mejeri eller liknande. Det är i och för sig uppdelade, i flick- och pojksaker. Varför inte sortera efter typ av leksak som kanske dockor och där placera Barbie, Batman, bebis-dockor, Bratz, Turtles och alla typer av dockor. För JA även de så kallade "pojkfigurerna" är dockor!
Om du bara låter ditt barn leka med de saker som förväntas att barnet ska leka med kommer dom att formas mer eller mindre automatiskt. Det är nämligen så att leksakerna är utformade så att killar övar grovmotorik och mod medan tjejer övar på finmotorik och koncentration, i alla fall enligt den här boken. Och jag kan inte påstå att det inte stämmer. Självklart finns det undantag! Det gör det alltid. Flickor som krigar och leker med svärd och blir modiga och har bra grovmotorik och pojkar som leker med dockor och bakar bullar och är experter på att prata och pyssla. Men hur lätt är det för dom som går mot denna ström? Om din son vill leka med Barbie, vill inte du att han ska få göra det utan att få det tufft bara för det?
Problemet är väl att man ofta blir låst på den ena eller andra sidan. Den rosa eller den blå. Antingen är du töntig kille som leker med dockor eller pojkflicka och leker med svärd. Varför inte låta Barbie vara med och slås mot fiender? Eller låta Batman baka bullar till sina Turtles-kompis som ska hälsa på? Mix and match!! Allt är möjligt, det är bara bra för barn att få använda sin fantasi! =) Jag menar inte att tjejer inte ska få leka med dockor, dom ska få leka med ALLT på ALLA MÖJLIGA SÄTT!
Jag förstår bara inte att inte fler reagera på att leksaksbranschen ser ut såhär? Jag är otroligt less på denna uppdelning som sker redan från start. Less på att alla tar för givet att Gabriel är en flicka så fort han har annat än grönt och blått på sig. Lila är underbart fin färg!! Det är grönt också!! Så jag använder båda på min son! Jag vet att många tycker jag överdriver, eller kanske t.o.m. använder mitt barn för att visa på en annan väg även om barnet mår dåligt av det. Jag skulle aldrig göra något som fick min son att dåligt!! Men jag är övertygad om att han skiter fullständigt i om han har blått eller rosa på sig. Jag blandar färger och leksaker för att jag bryr mig om honom och vill att han ska få fler möjligheter i livet än 2. Jag vill inte att han bara ska få mod och grovmotorik, tänk vad bra om han kan få finmotorik och koncentration också. JAAA!!!

(Bilden är från boken jag skriver om i det här inlägget.)

En husmorsdag.

Yes!!! Idag har jag kraft, jag är glad och får en massa gjort! Gabriel ville inte somna på förmiddagen idag heller. Nu har en sovit i snart en timme. Nu står jag och funderar på om jag ska väcka honom för att slippa samma problem med eftermiddagssömnen som igår. Men å andra sidan vill jag bara få låta honom sova ut så länge han vill. Det blir nog så. Han blir oftast grinig när jag väcker honom.Idag har det kokats kikärtor i mängder och jag har gjort puré! Massor! Det är skönt att ha fått det gjort. Klockan är 11:30 och jag har redan lyckats koka 1,5 liter kikärtor och gjort puré av det och fått i det i burkar. Åh va jag känner mig duktig. =) Det är inte alla dagar jag gör det. Så idag ska jag njuta av den känslan!En riktig husmorsdag blir det inte utan lite handarbete. =) Jag har äntligen tagit upp arbetet på tröjan jag sticker till Gabriel. Tur att stickar löst så storleken blir lite större. =) Jag har ärmarna kvar, så det här är början på ena ärmen.
Mitt troll vaknade nyss, så nu ska jag försöka få i honom lite mat och hoppas han äter bättre än igår för då vägrade han äta mat-mat, gröt och frukt gick bra, men inget annat. Jag får hålla tummarna. Sen ska jag nog ta lite tid till min bok i eftermiddag, De ditt barn 100 möjligheter istället för 2; om genusfällor och genuskrux i vardagen av Kristina Henkel och Marie Tomicic.

Ha en superbra fredag ni också!! Och glöm inte Let's Dance, det är FINAL ikväll. ;o) Heja på Jessica!

24 mars 2011

Föda för tidigt i Italien? Nej tack!

Såg just En unge i minuten på tv4 Play och det var ett par som fick bebis i vecka 27+4. Det var lite läskigt att se, samtidigt skönt att se hur bra det gick och hur normal förlossning hon fick. Dock var det lite obehagligt just för att jag fick lite värkar när vi var i Italien i april och jag var i vecka 26 eller 27 och vi var rädda att det skulle sätta igång. Eller rättare sagt jag fattade ingenting och trodde absolut inte att det hade satt igång. Erik trodde nog inte heller det gissar jag. Men jag skickade sms till Josefine och förklarade hur jag kände. Det som gjorde att jag blev lite orolig var just att var var värkar som kom och gick och gjorde ondare och ondare. Så det liknade ju riktiga värkar i tidigt skede av en förlossning, helt klart nu när jag vet hur det känns. Josefine sa iaf åt oss att ringa vår förlossning hemma i Uppsala och rådgöra, men Josefine tyckte absolut vi skulle besöka ett sjukhus så dom kunde kolla så att förlossningen inte hade satt igång. Det var vad dom sa på förlossningen också så vi får iväg till ett sjukhus i Italien. När jag väl fick träffa en läkare, ca 3-4 timmar efter att värkarna hade startat så hade dom lagt av. Han undersökte och kollade så att dom inte satte igång igen. Vi var tvungen att kolla så att jag fick flyga hem utan att förlösa på planet. Sen blev vi ju fast p.g.a. askmolnet, men det är ju en helt annan historia. =P På grund av att det blev såhär så ville vi bara hem. Det kändes plötsligt otryggt att vara i ett annat land. Jag ville hem till Sverige där jag kan språket jag ska förlösa på. =PEftersom jag hade den här upplevelsen och rädslan för en förlossning när det borde vara 3 månader kvar så kändes det lite speciellt att se någon föda så tidigt. Jag satt och tänkte: "Tänk att så hade det kunnat vara för oss också." Tack och lov höll han sig inne alla månaderna och kom ut som liten, fast inte såååå liten. Den lillen som kom ut ur henne vägde 1100 gram och fick typ plats i en hand. Han fick ligga i kuvös och få hjälp att andas och hon fick inte träffa sitt barn direkt utan då drog alla ut ur rummet och iväg med barnet. Nej så vill jag helst inte ha det. Men som sagt...ändå lite skönt att det gick så bra för att vara en så tidig förlossning.
Om jag ska föda fler barn vill jag ha bäckenbotten-bedövning!

Trist

Jag som ville att den här dagen skulle bli extra mysig och rolig. Bara lite grann. Eftersom Gabriel har namnsdag tänkte jag vara lite extra mycket med honom och ha mer tålamod till lek och så. Så blev det verkligen inte. Sedan han vaknade på förmiddagen har han varit jättejobbig och otroligt krävande. Gnäller för allt och vill inte äta annat än välling och skiter konstant hela tiden känns det som ("bara" 5 ggr hittills idag). Han gnäller om jag sätter honom på golvet, han gnäller om jag lägger honom så han kan kräla runt, han gnäller om han får sitta i mitt knä och nu gnäller han t.o.m. i gå-stolen, vilket han väldigt sällan gör. Men nu orkar jag inte ge mer. Har pyttelite energi kvar och den måste jag spara till han ska äta middag för det lär ju inte heller få på räls direkt. =/Det tar så otroligt mycket energi dessa dagar. För er som inte har barn, eller om det finns barn som aldrig har sådana här dagar; tänk er att ni går till jobbet och er närmaste arbetskamrat inte gör annat än klagar, skurar och gnäller HELA DAGEN! Till slut är man nere på samma nivå själv och vill bara skrika HÅLL KÄFTEN. Skillnaden är bara att arbetskamraten nog skulle hålla käften om man gör det. Det gör inte bebis. Så det är alltså ingen idé att prova! Så nu kämpar vi på i drygt en timme till tills pappa Erik kommer hem och räddar familjen från att braka samman.

(Bilden är från när han var drygt 2 månader men hittade ingen mer som var passande för att få fram rätta känslan som vi båda känner idag.)

Gabriels första namnsdag

Japp idag är det den 24 mars och dagens namn är Gabriel! Så min lilla Skrutt har namnsdag för första gången idag. (Synd att inte Skrutten finns i almanackan. =P) Jag vaknade och var superseg och det är jag fortfarande! Hemmet är kaos IGEN, eller som vanligt kanske, och jag orkar ingenting. All mat till Gabriel var slut så jag var tvungen att ta mig till affären under hans förmiddagslur, trots att jag helst bara ville lägga mig och sova då. Handlade massor!! Massa att göra puréer på och typ 1000 barnmatsburkar, inte riktigt men nästan. Gabriel har nu börjat föredra hemmagjord mat framför burkarna, vilket är både kul och jobbigt. Men det var nödvändigt så i det stora hela är jag mest glad över det. Det finns nämligen inte så många vegetariska barnmatsburkar, inte som är helt släta utan bitar i. För Gabriel vägrar helt alla burkar som är blandat bitar och puré. Så nu måste jag ställa mig och göra puréer. Kålrot är en favorit så det blir det. Och lite palsternacka. Ska blötlägga kikärtor och gröna ärtor imorgon. Det är för proteinet som vi måste göra egen mat åt honom för det finns det dåligt med i veg-burkarna. Ska försöka få honom att äta fisk oxå, än så länge har det inte gått bra de gånger jag provat, får börja med liten andel fisk och större andel rotsaker tror jag.

Idag ska vi leka mycket och ha lite extra roligt eftersom det är Gabriels namnsdag. Måste ju ge honom nånting när han inte kan få tårta eller glass. =P Det blåser väldigt hemskt ute så att gå på promenad är verkligen inte trevligt!! Blåser antingen rakt in i vagnen eller så får jag verkligen kämpa i motvind, så nu blir vi inne resten av dagen. Leka med tåget och läsa böcker och krypa runt lite och undersöka.

Jag undrar varför jag är så trött? Erik tar allt på nätterna. Han är såååå duktig! Och nu vaknar Gabriel oftast bara 1-2 gånger per natt och Erik går och stoppar i nappen så somnar han om. Somnar oftast runt 22:30 och har vaknat vid 5:45-6:15 de senaste dagarna. Det borde jag väl klara? Det är ju 7-8 timmars sömn. Ändå har jag noll energi och känner att jag somnar så fort jag lägger mig ner. Det är lite farligt för jag skulle kunna somna på golvet och Gabriel är vaken och kryper omkring och det är rent av farligt eftersom han kan råka hitta saker att sätta i halsen eller krypa till dom ställena vi måste ha koll när han är vid. Känns väldigt jobbigt att vara så trött. Blir lite orolig för hur jag ska orka sen när jag ska jobba/plugga....? Det återstår att se, än det är ju 5 månader kvar.
Såhär tillbringar vi upp till 1,5 timmar på morgonen innan jag orkar pallra mig upp. =P Nu är det hög tid att väcka Skrutten så att han somnar i vettig tid på eftermiddagen sen.

23 mars 2011

Hej då 0303.

Igår kväll blev jag less och skrev ett halvargt mail till min butik i Uppsala där jag fortfarande har min tjänst kvar. Tyckte det var dåligt att jag inte hade fått veta att jag hade bytt chef eller fått erbjudande om ett lönesamtal. Dessutom ville jag försöka göra anspråk på lite semester i sommar. Och eftersom jag inte har fått något nytt jobb här så är det ju till butik 0303 jag måste vända mig. Jag skrev att jag kände mig bortglömd eftersom jag inte hört något alls från butiken på länge.

Idag ringde mina nya chef upp och bad tusen gånger om ursäkt för hur allt har blivit. Jag ska inte hänga ut mer av vad sin hänt, men vi hade ett väldigt givande samtal och jag är väldigt glad och tacksam för att hon ringde upp mig....och så snabbt också. Det är ju så att jag har flyttat och min plan är inte att komma tillbaka, men tills jag har ett nytt jobb är det ju där jag har min anställning. I alla fall så bestämde vi att jag ska vara föräldraledig t.o.m. juli och sen ha semester hela augusti och sen på något vis starta en sysselsättning här i Stockholm. Alltså inte på något sätt komma tillbaka och jobba i Uppsala i sommar eller höst. Det blev lättast för båda att vi vet det, hon vet att hon kan sätta nån på vik för mig länge och jag vet att antingen börjar jag plugga eller så har jag ett nytt jobb i höst. Antingen har jag jobb på en ny butik, eller på ett helt nytt jobb (känns inte så troligt) eller så pluggar jag och har tjänstledigt från Systembolaget. Det beslutet känns väldigt bra och skönt faktiskt.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag blir besviken på företaget när det är såhär. Blir inte direkt mer motiverad till att komma tillbaka och jobba. Samtidigt blev jag lite sugen nu när jag pratade med jobbet...så visst finns "Systembolagskänslan" kvar i mig. =) Jag kommer söka jobb under våren trots att jag känns motigt och så kommer jag söka till genusvetenskap till hösten ifall att jag inte får något jobb eller ifall att jag faktiskt hellre vill plugga.

Det blir ett återseende med butiken på någon form av personalfest eller liknande i vår och då får jag väl säga hej då på riktigt. Jag gjorde ju aldrig det när vi flyttade så för dom såg det väl ut som att jag bara stack. Ångrar att jag inte åkte dit och sa hej då innan butikens personal splittrades och nu är på massa olika butiker. Men gjort är gjort tyvärr. Jag trivdes i alla fall grymt bra där och kommer sakna personalen och arbetet oavsett vart jag hamnar.

Jag får se var jag slutar till slut. Universitetet? Ny butik? Och vad vill jag utbilda mig till om jag vill plugga? Det är inte lätt inte. Får se helt "enkelt". Någon som har förslag på arbeten som passar småbarnsliv? Inte oregelbundna tider och helst inte övertidsarbete...finns ett sånt jobb? Hmm..

22 mars 2011

Resultat av shoppingdag tillsammans med mamma/mormor

Idag tog vi oss till stan jag och Gabriel och mötte upp mamma, Gabriels mormor alltså, och gjorde stan tillsammans med henne. Underbart trevligt och uppfriskande! =) Här är resultatet av våra "fynd":Första köpet blev så snygga solbrillor till Skrutten från Åhléns för 69:-
Sedan hittade jag äntligen en tvådelad pyjamas till Gabriel. Det var egentligen inte nån pyjamas, men för honom blir det en sån ändå. =P Lindex 129:- för hela sättet.Sedan hittade jag en snygg kofta, fast utan öppning fram som är nätvirkad, så den är luftig och skön nu i vår. Den hittade jag på Vila för 279,95:- och linnet nedan är oxå från Vila för 129,95:-Sedan hittade jag dessa snygga skor på Vegabond för 500:-. Jag behöver vårskor som är lite snyggare än mina promenadskor och som passar till det mesta och som är min stil och här tyckte jag faktiskt att jag hittade som uppfyller allt det. =) Älskar dom!! Mitt bästa köp på länge känns det som.Så fick Gabriel och mormor mysa en massa på alla stopp vi fick göra för att uppfylla Gabriels behov. =) Myyyysigt!! Så kul att se hur bra dom trivs tillsammans, Gabriel lyser upp när han ser henne. Jag älskar min mamma så mycket och jag är verkligen så glad för att jag har en så bra relation med henne. Tack för idag mamma och mormor (för jag är säker på att Gabriel oxå tackar)!

21 mars 2011

Så olika det kan vara.

Dagar kan verkligen vara olika. Trots att jag är hemma en hel dag utan att ta mig ut och tar det lugnt kan det kännas helt olika. Idag började dagen med att ge Skrutten gröt och sen, innan jag själv åt frukost, städade jag undan det värsta från gårdagens spelkväll så jag slapp se skitig disk och tomma förpackningar ligga och skräpa. Tog på mig kläder, åt frukost och tog det lugnt framför Go morron Sverige som vanligt, satte igång en tvätt. Har umgåtts med Linnea i flera timmar och bara haft supertrevligt. Fixat lunch tillsammans med henne och bara haft trevligt. Sen har jag hängt tvätt och flyttat ner Gabriels spjälsäng till lägsta nivån innan han lär sig ställa sig upp och ramla över kanten. Fixat och donat helt enkelt. Ändå har jag inte känt någon stress över dessa saker eller känt mig tvungen att fixa det utan bara gjort det. Och så skönt det är att ha fixat med sånt! Det är så mycket skönare att sätta sig i soffan, eller framför datorn, utan att ha en massa annat hängande över sig. Gabriel blir ju också bättre och bättre på att leka själv, kan bero på dom saker vi låter honom leka med (se nedan), och det hjälper ju mig att hinna mer och känna mer glädje i att vara hemma.
Andra dagar går jag pyjamas till efter lunch och är hur seg som helst och tycker livet är pisstråkigt. Nu känns det helt underbart att gå hemma och strosa och ta det lugnt, men ändå pyssla med lite smått och gott. Tänk vilken skillnad. Nu ska jag ägna sista stunden som Gabriel sover tillsammans med min bok, en kopp kaffe och en bulle eller två. =)

19 mars 2011

Pappas död?

Jag läser Mia Skäringers bok Dygnkåt och hur helig som helst nu och får väldiga funderingar när hon skriver om sin pappas död. Då kan jag inte låta bli att tänka på min pappas död, vilket är lite konstigt eftersom den inte ägt rum än. Men jag kan känna igen mig ändå konstigt nog. Eller rättare sagt, jag är rädd för att jag kommer känna precis som hon gjorde när det väl händer. Jag har ju knappt någon relation med honom alls idag, lite sms ibland bara. Han har problem och har väl inte varit världens bästa pappa kan jag väl säga kanske. Han dricker och har psykiska problem, vilket med åren har lett till att jag faktiskt inte har orkat ha en nära relation med honom. Som bevis för "icke-relation" kan jag berätta om vårt bröllop, mitt och Eriks. Efter vigseln kom nästan alla fram och kramade oss, det var lång kö...så som det ofta är efter en vigsel. De kramade Erik först och sen mig. Så kommer pappa fram till Erik och han frågar vem han är, varav pappa såklart svarar att han är min pappa. Dom hade alltså inte träffats innan. Jag och Erik hade varit tillsammans i 2,5 år och hunnit bli man och hustru innan de träffades. Erik har tydligen inte sett foton på honom heller eftersom han inte hade en aning om vem han var. Lite pinsamt, men helt ärligt! De har ju inte setts och varför låtsas då? Det blev som det borde ha blivit.

I alla fall. Jag har börjat fundera en del på vad som skulle hända på pappa gick bort. Hur jag skulle reagera. Jag har ibland tänkt: "Skulle jag ens känna något? Skulle jag sakna honom? Skulle jag gråta?" Jag tror svaren på dessa frågor är ja. Det gör att det känns ännu värre. Om jag skulle sakna honom, varför ger inte mer till vår relation då? Det jag säkert kommer känna är dåligt samvete! Varför hjälpte jag inte honom mer? Varför var jag sån mes som drog mig undan? Varför orkade jag inte? Är det inte min skyldighet att ta hand om honom? Är det inte vad jag vill att mina barn ska göra om jag blir sjuk och mår dåligt? Jo det är det! Därför hoppas jag kunna behandla mina barn bättre än han har gjort. Han har aldrig behandlat mig dåligt i och för sig. Bara behandlat mig för lite. Vi får se vad som händer den dagen helt enkelt. För jag har svårt att tänka mig att vi kommer ha mer kontakt än vi har nu i framtiden. Han har inte träffat sitt barnbarn än. Jag kommer nog inte kalla honom morfar till Gabriel. Morfar får Torbjörn vara. Han är mer närvarande i Gabriels och mitt liv än pappa är. Han är mer förälder helt enkelt.

Jag får helt enkelt se hur jag reagerar när dagen kommer. Fy! Varför kan det inte vara enkelt?

En enorm spargris!

Jag beundras och känner mig lite mesig här i Sverige. Vad har jag upplevt som gör att jag vet vad kämpa innebär? Jag beundrades av demonstranterna i Egypten och nu beundras jag ännu mer av demonstranterna i Libyen. Att våga stå upp sin åsikt och kräva diktatorns avgång trots att han är just en diktator och har rätt att göra precis vad som helst. Han är tydligen beredd att göra det också. Att de vågar stå kvar, det beundrar jag. För min del känns det som att jag hade gått hem av rädsla. Eller hade jag det? Jag tycker ju att mänskliga rättigheter är väldigt viktigt. Och jag tycker det är väldigt fel som Gaddafi behandlar sitt folk. Jag tycker ju dessutom att det är väldigt fel med diktatur också, så frågan är om jag verkligen hade gått hem och gömt mig undan vapnen? Hur ska jag kunna veta det? I Sverige händer ju inget. Eller inget och inget, vi hade en självmordsbombare mitt i Stockholm i december, men vadå....det är inget i jämförelse med det här. Jag bodde inte ens i Stockholm då. Men visst, jag berördes väldigt mycket av det och tyckte det var obehagligt. Hade jag bott i anslutning till händelsen kanske jag hade haft en LITEN LITEN chans att kunna sätta mig in i andra människor som är nära döden, eller lever i skräck för att bli dödade. Nu har jag inte någon sån upplevelse i bagaget....så då är det bara att äta upp min frukost-macka och skita i vad som händer i världen?

NEJ NEJ NEJ!!! Hur skulle jag kunna stå utan känsla för vad som händer?? Visst, det stämmer att jag bor i ett än så länge "mes-land" som inte utsätts för nån skit alls. Men det gör ju inte att jag inte har nån empati i kroppen! Däremot känner jag mig otroligt MAKTLÖS!! Vad kan jag göra?? Säkert massor. Men istället lever jag på mitt liv här som om det är som vanligt. Och mitt liv är i och för sig som vanligt, men det är väldigt många som inte lever som vanligt just nu. Jag blir påmind av nyheter varje dag. Ändå känner jag mig maktlös och mesig som inte gör nåt, vad det nu vore jag skulle göra?

Sen har vi ju en MÄÄÄÄNGD folk i världen som ständigt lever ett liv i svält och där det dör många hela tiden. Dom pratar vi sällan om? Eller dom får i alla fall ingen plats i medierna. Hur ska vi lösa detta med alla kriser och all svält och dåligt som händer oss i världen? Vore coolt med en gemensam spargris som är hela världens spargris. Varje land ger sin andel till grisen utifrån hur bra ställt landet har det. Och invånarna betalar sin andel via skatten, oxå beroende på hur bra ställt vi har det. Sen finns det kapital där att ta av när det händer oväntade saker, som katastrofen i Japan, men även till bestående problem som ständig svält m.m. Coolt!!!
Någon som vill hjälpa mig att bygga denna ENORMA spargris??

18 mars 2011

Nya dag, nya tag!

Idag har jag fått saker gjort äntligen! Det har gått långsamt, men nu såhär 17 minuter innan Let's Dance drar igång har vi ett rent och undanplockat hem. =) Nu kan jag slappna av och ha en trevlig helg. Vi åt tidig middag idag. Redan 17.30. Då brukar inte ens Erik ha kommit hem, men han lyxade till det och kom lite tidigare idag. Eller rättare sagt, tror att han inte jobbade in förlorad tid. Vilken skillnad det gör att äta en halvtimme tidigare. Plötsligt hann vi äta INNAN Gabriel blivit allt för trött och grinig och vi hann leka och mysa med honom en bra stund innan det var dags för bad och läggning.

Det har varit en bra dag. Har småstädat typ hela dagen, och inte haft någon enda "rast" eller vad man ska kalla det. Jag ser det som mina raster när Gabriel sover och vid dom tillfällena har jag städat idag så idag har jag inte haft så mycket till rast. Men ändå har dagen varit en bättre dag än någon dag de närmaste 11 dagarna. Gabriels eftermiddagslur bestämde han helt över själv och bara slocknade i mitt knä....såhär:
Så han var rejält trött. Vi vill försöka lära honom att somna utan napp, för vi tror att det är därför vi måste springa upp till honom en massa gånger på natten. Han somnar om på stört när han får nappen i munnen, men han fixar inte att stoppa in den själv. Så vi tänkte försöka vänja av honom vid att somna med napp. Nu funderar jag på varför vi ens började med napp? =P Någon som har tips på hur man kan sluta med det på nåt bra sätt? Han äter inte på natten längre och det skulle vara så skönt att slippa springa upp så många ggr på natten nu.

Men men, han har ju mardrömmar nu också så det händer att han vaknar och bara gallskriker också och det är mindre trevligt!! Det är nästan läskigt. Det är typ omöjligt att lugna honom, så det är bara att vänta ut det och sen försöka lägga honom igen. Det tar på krafterna att ta tag i mitt natten kan jag ju säga. =/Roligast idag har varit att riva ner min tidningar och riva sönder och äta upp, samt att slå på DVD-spelaren när jag sitter och tittar på tv. =P

Nej, nu ska jag njuta av att det är helg och jag får vara tillsammans med hela min familj hela helgen! Och att vi faktiskt inte ska iväg på en massa och långt bort, utan att vi kan ta det rätt lugnt och hitta på sånt vi vill och har tid med. Spelkväll på söndag till exempel!! Med tacos. ;o)

17 mars 2011

Vikten av ett socialt umgänge

Nu håller jag på att hamna i en dipp igen. För en månad sen sken solen varje dag och jag hann med en massa här hemma och ändå kunde sitta och läsa en stund på em. Nu går jag i pyjamas till efter lunch och låter sängen vara obäddad, det är stökigt över allt och jag tycker inte jag gör annat än hänger framför tv och dator. Det är inte så jag vill ha det!! Känner hur jobbigt det är att söka jobb, och vad jag ska göra efter föräldraledigheten. Har ingen ork till någonting riktigt utan går i något slags dvala hela dagarna. Jag antar att det har att göra med att jag är sliten efter förra veckans oro och slit med magsjukan, men inte bara. Jag måste akta mig nu för att inte trilla ner igen som jag gjorde i höstas.

Det gäller nu att jag tar mig ut!! Hittar på saker. Går till öppna förskolan, träffar dom som har tid att ses på dagtid (vilket inte är många alls) eller bara tar en lång promenad själv. Att komma ut och röra på sig och träffa andra människor ger så mycket!!! Att bara gå hemma och se allt som inte blir gjort och att det är så stökigt trycker bara ner mig. Så ut i det sociala livet ska jag!! NU!! Eller ja, inte just nu, men jag ska ta tag i det nu och göra mer. Så har du tråkigt vet du vem du ska ringa. ;o)

P.S. Hur umgås man i andra länder där inte fika existerar? Hmm....Dom har helt klart missat något!

15 mars 2011

Lycka!!!

Just nu är jag superglad och hela jag bara spritter av glädje. Ja visst är jag trött efter en rätt jobbig natt, men det är nästan glömt nu. =P Gabriel äter bättre idag! Nyss klämde han i sig drygt en liten burk mangopuré i ett nafs utan att protestera. Däremot gillade han inte kikärtspuré. Men skit samma just nu. Vill han ha bara desserten får han det som läget är just nu. Att se honom äta något alls med glädje är helt underbart!!! Det är nog det som gör mig så lycklig och lättad. Sen håller Gabriel på att kräla runt i lägenheten och undersöka mer än någonsin. Aldrig förut har han krälat runt hela stora rummet förut. Kul!! =) Undrar bara när han ska börja ta sig upp på knäna och faktiskt krypa? Fantastiskt att se hans framsteg!!
Sen fick jag ryck och kände för att sätta på Helen Sjöholms nya skiva Euforia där hon tolkar låtar från Billy Joel. Jag slog på och började sjunga för fullt och Gabriel lyser upp som den vackrast solen!! Då fullbordades min lycka!!! Tänk om fler kunde tycka att jag och Helen förgyller deras dagar? Då skulle jag kunna sluta grubbla på vad jag ska jobba med. ;o)

Problem med sömnen igen. =/

Tänk vad man vänjer sig snabbt. Just nu har vi skit-jobbiga nätter här hemma. Gabriel vaknar oftare än vanligt och är mycket svårare att få att somna om än vanligt. Inte så konstigt när han varit dålig och knappt äter och förmodligen är väldigt hungrig. Synd då bara att inget hjälper. Vi erbjuder honom välling, vatten och napp och mys i famnen men inget hjälper. Han gallskriker tills han plötsligt somnar. Så går vi och lägger oss och 5 minuter senare är det skrik igen!! =/ Det var ju inte så länge sen vi kämpa på med nattmål VARJE natt. Nu klagar vi på att behöva ge ett mål. Fast hade det bara varit ett nattmål och sen sov han vidare hur bra som helst så hade vi nog inte klagat så mycket heller. Nu är det ju så att vi springer mer än jag kan minnas att vi någonsin behövt springa till honom på nätterna. Kanske har vi varit bortskämda förut, men även om det är så så är det sjukt jobbigt just nu att orka med dagarna.
Jag har lärt mig en sak sedan jag blev mamma....att jag är en person som behöver mycket sömn. Eller kanske en person inte som är så tålig vad gäller att få sin sömn förstörd. I höstas fick jag sömnproblem och det tog timmar för att somna VARJE gång jag vaknade på natten vilket resulterade i att jag fick lägga mig i ett eget sovrum med iPod i öronen och sova där en vecka. Sedan dess har Erik, min HJÄLTE, tagit det mesta på nätterna och jag har verkligen lärt mig att sova igenom att han vaknar och att Erik och Gabriel drumlar runt i SAMMA rum som jag sover i. Jag sov t.o.m. igenom att Gabriel vaknade. Hur det kunde hända vet jag inte. Hur som helst så är jag tillbaka vid samma problem som i höstas nu efter magsjuka och när jag åter fått ta Gabriel själv några nätter och haft eget natt-ansvar p.g.a. att Erik var i Oslo och sen blev magsjuk. Så nu får jag nästan panik när Gabriel vaknar på natten och kan inte slappna av och ligger vaken en massa på nätterna. =/ Hoppas det vänder snart.
Jag vet att många har det värre med barn som inte sover på nätterna och vaknar mer och längre stunder, men vi är vana vid vårt barn och man vänjer sig sjuuuukt fort! Att gå upp och ge mat förut känns inte alls lika jobbigt som det gör nu eftersom vi psykiskt ställt in oss på att den tiden mer eller mindre är förbi nu.

Gabriel äter lite bättre nu i alla fall. Även om det är marginellt. För en timme sen drack han 200 ml välling utan protest, vilket inte hänt på drygt en vecka att han fått i sig så mycket "mat" utan protest. Och det går att få i honom en iskub med hemmagjord kålrotspuré med massa rapsolja som vi dränker allt med för att han ska få i sig protein och energi. =) Så han är kanske på väg tillbaka till slut. Får se hur veckan fortsätter.
Gabriel är i alla fall samma underbara kille som vanligt på dagarna och vi myser och leker och jag älskar honom så ENORMT mycket!! Min fin-Skrutt!!

11 mars 2011

Så var det Eriks tur.

Igår var ingen rolig dag för familjen Almlöf. Kändes oss som stammisar på Sjukvårdsupplysningen och vi var väldigt oroliga för vår lille Skrutt som inte åt eller drack. Idag har Gabriel vänt den trenden och har ätit alla mål som han brukar, fast hälften så mycket i mängd. Det är en klar förbättring. Nu undrar vi bara hur vi ska få honom att ta välling-flaskan på kvällen. Och att mata honom är ingen barn-lek direkt. Eller så är det precis vad det är. För vi måste sjunga och leka in varje tugga. Och en hel måltid som i vanliga fall tar högst 10 minuter att få i honom tar nu 25 minuter och är hälften så mycket mat. =/ Men men..han äter! Och det är en enorm lättnad!! =D

Så när vi äntligen slappnat av och ska ha en mysig fredagskväll...ja då slår det till för Erik! Så nu ligger han nedbäddad och har kräkts. Tack och lov bara en gång en så länge. Jag som tyckt att vi kämpat tillräckligt den här veckan! Men men..det går inte att göra nåt åt. Det är ju "mitt" fel att han är sjuk. =P Så finalen i Melodifestivalen ska jag avnjuta hemma ensam, fast tillsammans med min underbara man och sovande son såklart!! ;o)

Någon som har tips på hur man får barn att börja äta igen efter magsjuka? Eller som kan berätta hur det brukar vara.

10 mars 2011

Hård vecka.

Vi har haft en helt fantastisk helg i Oslo. Fått umgås massor med syster yster och hennes fina man och haft sååå trevligt! Vi fick dom att köpa ett kul spel, Agricola, som vi spelade på lördagen. Vi fick träffa Leo på 13 månader och hans föräldrar och sen fick vi träffa Viljar som är 1,5 år och hans pappa Patrik. Och så fick vi se lite av Oslo med såklart. =) Så underbart var det!

Dessvärre blev vi dåliga direkt när vi kom hem. Gabriel, jag, min mamma och Torbjörn har fått magsjuka. Eller 1177 är inte säkra på att Gabriel haft det, men han har ju typ smittat oss så det borde vara det han har haft. Så dom senaste två dagarna har jag varit otroligt orolig för Gabriel vägrar i princip äta. Han vill i stort sett inte dricka och äter heller ingenting. Senaste dygnet har han fått i sig 450 ml vätska och lite lite mat och fruktpuré. Han borde få i sig 1 liter vätska enligt sjukvårdsupplysningen (1177). Men men, nu har jag pratat med dom ikväll och sagt hur läget är och hon påstår att det är lugnt. Så länge han får i sig så mycket att han kissar är det lugnt. Så vi får gå på det helt enkelt. "Han kommer absolut att överleva" var orden hon sa för att vara exakt. Och det vill vi ju verkligen så det är ju bra...eller nåt. Men jag är ju en del orolig ändå. Han är det dyrbaraste i min värld och jag vill inte att något drabbar honom, speciellt inte sånt som kan vara farligt...som att inte få i sig vätska och så. Men men. Vi får hoppas på en bättre dag imorgon. Det är i och för sig vad jag har gott och hoppats på alla kvällar den här veckan, men nån gång måste det väl vända. Eller?

Nu ska jag försöka vila lite själv och göra nåt mysigt. Läsa en bok eller se på nåt med min andra dyrbara älskling. =)

3 mars 2011

Vi drar till Norge...

Äntligen börjar det närma sig vår efterlängtade resa till Oslo. Imorgon eftermiddag åker vi och jag och Gabriel landar i Sverige igen på måndag. Ska bli så kul och spännande att få åka iväg så långt med Skrutten. Sen ska det bli SUPERKUL att hälsa på min syster och hennes man som är resmålet också. =) Vi har faktiskt Eriks jobb att tacka för att den här resan blir av. Han ska nämligen vara på kurs, eller nåt sånt, i Oslo från måndag till onsdag nästa vecka och då tog vi tillfället att åka alla tre redan helgen innan och träffa Malin och Glenn och se Oslo. Jag har sett en del de två andra gångerna jag varit där, men Erik har aldrig varit där så för honom blir det extra spännande. Och Gabriel som aldrig har flugit blir det väldigt spännande. Eller, jag antar att det är för oss det är mest spännande med flygningen. =) Jag hoppas att det går bra. Jag har tänkt att vi ska få honom att suga på napp under start och landning, men spottar han ut den får vi vara beredda med majskrokar. ;o)
Det som känns jobbigt är bara att det är jag som är projektledare för resan. Jag som skriver packlista och kollar så vi får med allt till Gabriel. Jag som tänker ut hur vi ska hålla honom lugn vid start och landning, jag som tänker ut hur han ska sova när vi är där osv. Jag har redan tagit den rollen. Känns inte helt bra. =/ Hoppas det vänder när det är Erik som är föräldraledig.
Nu ska vi fixa lite med disk och sen ska jag läsa lite tror jag. Boken om att vara en lagom bra förälder är riktigt bra! ;o)
Åh, vad det ska bli kul att träffa detta underbart fina par. Älskade syster och hennes underabrt fina man! Vi längtar!

Hur får du så mycket gjort?

Jag undrar hur andra mammor som är hemma med sina bebisar kan hinna göra så mycket på dagarna. I alla fall låter det som att andra kan hinna en massa hela tiden. Jag är glad om jag lyckas laga middag. Min bebis bara gnäller och gnäller när han blir satt på golvet för att leka själv en stund. Han har nyss lärt sig kräla framåt till saker han vill ha, men är ändå inte nöjd med att vara för sig själv längre än 5 minuter. Och hur mycket hinner man dammsuga på 5 minuter? Nu börjar det t.ex. bli olidligt att sitta här och skriver för att Gabriel har skrikit sedan jag började skriva. =/ Tar jag upp honom i knät gnäller han för att han blir rastlös på två sekunder. Jag orkar inte springa runt med honom hela dagarna. Jag vill också hinna göra vettiga saker...men Gabriel har alltid krävt en massa engagemang av mig sedan dag 1. I sin gå-stol är han hur nöjd som helst, så det är min räddning när det är dags att fixa mat och andra nödvändigheter som inte går att klara sig utan. Städa är däremot väldigt svårt för mig att lyckas hinna med. Och när han kan krypa på riktigt kommer jag inte kunna göra nåt alls längre för då kommer han vara ÖVERALLT.

Hur gör ni andra mammor för att hinna göra annat på dagarna? När barnen sover svarar ni säkert, men Gabriel sover oftast inte så länge. Runt 40 minuter och då gäller det att äta själv för att slippa stress-äta. Hur får ni era barn nöjda med att pyssla själva? Det är olika från barn till barn säkert, men det skulle ju vara skönt att kunna göra nåt annat än ligga på golvet på dagarna. Jag menar inte att jag inte ska leka och vara närvarande med Gabriel. Det ska jag såklart. Jag menar att jag vill båda, kunna få göra saker så jag känner att jag gör nytta. Eller utveckla mig själv på något sätt. Det börjar kännas lite att jag varit borta från arbetsliv i 9 månader nu. =P Det är fantastiskt att vara hemma och jag älskar det verkligen. Men att stå stilla i utveckling gör mig lite knäpp. =P
Som sagt...han är ÖVERALLT och ska ha allt och klättra och lyckas ta allt. Nu måste jag springa och rädda min tidning....hörs.

2 mars 2011

Orolig morsa.

Innan Gabriel föddes hade jag bestämt mig för att bli en sån där nojig mamma. Barn ramlar och slår sig, det händer hela tiden. Och det kanske rent av är så att dom behöver göra illa sig lite på vägen för att lära sig? Farliga saker är ju självkart att man ska hålla dom borta från, men det är ju ingen livsfara att klämma fingrarna i en kökslåda t.ex. ÄNDÅ reagerade jag jättestarkt när Gabriel klämde sin hand i lådan. Och direkt tänkte jag att Nu måste vi barnsäkra lådorna. Jag vill skydda honom från allt! Som att är en instinkt som kom till mig när han föddes. Nu när han sover i samma rum går jag dit flera gånger och kollar så att han lever innan jag kan somna. Och kollar att ytterdörren är låst typ 5 gånger oxå. Borsta tänderna, kissa, kolla ytterdörren, kolla Gabriel, krypa ner i sängen, gå upp och kolla ytterdörren, kolla Gabriel, krypa ner i sängen, gå upp och....ja ni fattar. Jag är så orolig för att något ska hända honom!! Det är ju sjukt! Springa runt så där 1000 gånger funkar ju inte. Men jag kan inte somna annars. Jag kommer drabbas av sjukan tvångstankar och tvingas gå i terapi. Och många säger Du har blivit mamma eller Sådär är jag med, så är alla mammor. Det är inget att oroa dig för. Men varför är MAMMOR så? Varför är inte pappor lika oroliga? Erik är mycket lugnare än jag. Han bryr sig och erkänner att han är orolig för Gabriel och ligger och tänker på det kvällen, men inte så att han måste springa runt hela hemmet. Är det så att det bara behövs en roll som är orolig i familjen? Om jag oroar mig och springer och kollar allt och reagerar snabbt på allt, vet Erik då att han inte behöver vara sån för att jag redan är det och har kollat allt? Jag tror kanske inte han tänker så, men kanske att han tänker så undermedvetet? Jag undrar ändå varför det just är mammorna som är så nojiga?

Jag har just börjat läsa en bok som heter Tagga ner! Lagom bra föräldrar är bäst av Malin Alfvén och Kristina Hofsten. Dom skriver om hur man får familjelivet att gå ihop så att alla mår bäst. "Det är även bra för hälsan att föräldrarna är jämställda. Pappor som varit föräldralediga har färre sjukskrivningar, de får mindre sluten vård och livslängden ökar. Även kvinnor i jämställda förhållanden får bättre hälsa. Sämst mår kvinnor som arbetar lika mycket som männen och ändå har det största ansvaret hemma.
Vi vet också att äktenskap mår bättre om båda delar på ansvaret hemma. Jämställda par får fler barn. Risken för skilsmässa minskar om föräldrarna delar på föräldraledigheten, visar statistiken."
Det var ett stycke från boken som jag tycker är värt att tänka på. Jag hajade till och blev väldigt glad när jag läste det. Jag vill ju sträva efter att dela lika, men har mest tänkt på att det rent orättvist att kvinnan ska ta allt hushållsarbete. Det känns helt enkelt helt orimligt och ologiskt. Varför ska jag göra det mesta när vi är två? Men om vårt förhållande oxå tjänar på det, vad finns det då för anledning att inte satsa på jämställdhet i hemmet? Det är en tanke jag vill skicka ut i hemmen denna fina soliga dag...påminner lite om vår eller vad tycker ni?

Kommer jag någonsin bli säker?

Jag undrar om jag någonsin kommer att bli säker på vad jag vill jobba med. Ett yrke jag ständigt återkommer till är lärare för grundskolan. I skrivande stund är så supertaggad på att utbilda mig till lärare. Men jag har ju tänkt så några gånger förut och kommit fram till att jag inte vill. Det är så mycket stress och det satsas så DÅLIGT på lärare. Alldeles för mycket arbete för att det ska vara rimligt per lärare. Jag vet ju inte om det är så eller inte, men alla lärare jag pratat med säger så. Mycket dokumentation och "kontorsarbete" har tillkommit utan att lärarna egentligen har mer tid att utföra det på. Och det är det som gör att många känner sig stressade och känner att dom inte hinner med. Jag vill absolut inte hamna i det och känna att jag utbildade mig till något som sen bara visade sig vara ett yrke som stressar sönder människor.
Men jag brinner väldigt mycket för skolan och yngre barn! Det är ju med yngre barn jag helst av allt vill jobba, och så har det alltid varit. Jag är otroligt fascinerad av hur barn lär sig läsa och räkna. Det som blir grunden för i stort sett allt annat de ska lära sig sen. Förstå vilket viktigt jobb jag skulle ha. Frågan är ju bara varför inte våra politiker förstår vilket viktigt yrke det är? Stora klasser så att läraren inte hinner med alla, vilket leder till att fler får problem och inte lär sig allt i den takt de borde, vilket i sin tur leder till ÄNNU mer arbete för läraren. Dessutom är det rätt dålig lön tycker jag. I alla fall för att vara ett så viktigt jobba.
Dock känns det ändå väldigt lockande just nu att börja plugga till något som jag vet är ett yrke som jag i grunden skulle trivas väldigt bra med. Jag kan hoppas att förhållandena blir bättre under tiden. Får kanske engagera mig lite och försöka påverka politiskt. Fast när ska jag ha tid med det? =P

Ja ja...det får tänkas på ett tag. Vad tycker du om mig som lärare? Är du lärare själv kanske? TYCK!!