Det hårda livet

Aldrig förut har jag fått känna på hur hårt och verkligt jobbigt livet är. Aldrig förut har jag utsatts för så tuffa prövningar! Jag har aldrig haft det såhär jobbigt någonsin tidigare faktiskt. Och nu är det inte bara så att det är det här med barnlängtan som jag ständigt tjatar över utan det finns tyvärr annat jobbigt också. Den här veckan har kanske varit den jobbigaste för mig. Tack och lov har jag är underbar son som gör att livet är lika mycket underbart fantastiskt som svinjobbigt! =) Jag har fått vara med om en kris som verkligen fått mig att tänka efter och speciellt känna efter. Fått vara med om låter som något positivt och det var det verkligen inte!! Men det fick mig att tänka om! Jag blev tvingad till att fråga mig själv vad som är det allra viktigaste i hela världen? Gabriel såklart!!! Dessutom fick det mig att pulsen på min kärlek till min man och hjälp vad mycket jag älskar honom!!!! Jag är verkligen beredd att gå genom eld för att få dela livet med just honom!! För tro mig...det är genom eld jag går stundvis just nu. Och vet ni vad? Det är värt det! ;o)

Jag vet att jag kanske skriver A men inte B nu, men jag kan inte berätta mer. Jag vill mest berätta dels hur mycket jag faktiskt älskar Erik och att jag verkligen är beredd att satsa!! Men också vill jag berätta att är det någon gång jag behöver en omtänksam vän så är det nu. Och då menar jag inte att ha vänner bara för att få sitta och klaga...utan att få en trevlig pratstund kanske. Eller göra något kul!!

Nu följer en rad roliga helger framöver och det behövs! I helgen blir det en middag och kalaskväll för de allra närmaste vännerna. Jag brukar ha stora fester men har inte orkat ta tag i det i år faktiskt så nu blev det dom jag faktiskt umgås mycket med! Rätt skönt faktiskt och ha det litet, vi kommer högst att bli 7 personer. Mysigt. =) Helgen efter det åker vi till Hörken med Fredrik och Erika och ska åka lite slalom! =D Underbart! Och helgen efter det....ja då är det final i Melodifestivalen så då lär jag ju också bjuda hit lite folk....vem vill komma? ;o) Och helgen efter det ska jag och Erik få åka iväg ensamma på en övernattning på Hasseludden och mamma tar Skrutten! Wow!!

Den här veckan har jag och Erik bara varit hemma på kvällarna och haft det mysigt!! Alla utom i måndags. För mig har det varit helt underbart att få bara ta det lugnt och skönt ihop med den man älskar! Tittat på film, ätit semlor, spelat Mario Kart, pussats osv. Detta behöver vi!! I alla fall om jag får bestämma. =P Jag känner mig nästan lite nykär.... ;o) Så livet är inte helt dumt mot mig....men man kan säga att det är ungefär som att slängas mellan solsken och orkan, just nu finns inget mitt emellan och jag försöker att få solskenet att råda så mycket det bara går! =)

Jag vet att det finns de som ogillar att jag skriver så personligt, men nu kommer jag att göra det. Det är sån jag är...och om man kan skriva om underbara saker....varför kan man då inte få erkänna att allt inte alltid är så underbart? Så tycker jag.

Tack för nu...och vill ni bidra till mitt solsken så får ni gärna. ;o)

Det där med egen-tid...

Nu slänger jag ut ett inlägg där jag undrar hur andra föräldrar resonerar kring tid för sig själva och hur ni löser det. Min man har ett enormt behov att göra saker för sig själv, gärna utanför hemmet som att gå på bio och träffa kompisar. Det gör inte mig något, klart vi är olika och han måste ju få sitt behov uppfyllt! Däremot undrar jag hur man ska kunna få sånt att fungera när man har barn? Innan vi hade barn minns jag inte ens att det var ett problem och jag minns inte ens att han var borta mycket alls, men nu kommer det bli 3-5 kvällar i veckan inkl. träningskvällar då han är borta större delen av kvällen. Så länge han inte försummar tid med Gabriel gör det mig inget, han ska verkligen få göra det han vill med SIN fritid. Problemet blir ju bara att jag blir låst hemma. Och att han känner skuldkänslor för att han lämnar mig ensam för att han vet att jag gärna gör saker tillsammans med honom. Jag vet liksom inte alls hur vi ska få detta tidspussel att gå ihop. Mer än att möjligtvis skaffa ett löpband hemma åt mig så jag också kan få lite träning utan att behöva hemifrån.
Jag ställer mer än gärna upp och är hemma så att Erik får vara iväg, men han får ändå skuldkänslor och känner aldrig att hans behov blir fyllt trots att jag tycker att han är borta mycket och han tycker inte att han är det. =P Hur ska jag få förståelse och hur ska han få förståelse för mig? Jag vill tro på att relationer handlar om att kompromissa....men hur vet man vad som är en bra kompromiss och hur lär mig sig leva i en kompromiss som inte är det man själv helst vill? Jag sitter gärna hemma och pysslar själv på kvällarna, bara jag får lite hjälp med "hemma-jobbet" (mat, disk, städning m.m.). Men hur förmedlar jag detta så att Erik inte ska få dåligt samvete? Det hade ju varit fantastiskt att ha en vän nära som kunde komma över och sällskapa när ibland på kvällarna, men jag klarar mig faktiskt bra utan det också. Det är självklart lite jobbigare när man är föräldraledig eftersom då blir det väldigt mycket sitta hemma själv....men sen till hösten blir det plugg och då kommer att få fullt med massa socialt utbyte hela dagarna och kommer nog gärna grotta ner mig med en bok på kvällen.
Men hur ska man kompromissa med tiden när man vill olika med den? Sjukt svårt.....jag vet. ;o) Därför skulle jag bara vilja höra lite hur andra löser det, för jag kan knappast tro att vi en ensamma föräldrar om att ha för lite tid.... =P

Att våga tro på sig själv!

Nu är jag tjatig om det här med mina bort-tagna blogginlägg, men jag vill bara tydliggöra lite...

Nu har jag pratat med Erik om de reaktioner jag fick på inläggen, vilket bara kom från ett håll ska jag säga. Så det verkar inte vara jättemånga som hatade det. Jag vill skriva att han inte alls tyckte att jag gjorde fel!! Han sa att när han sa att jag fick lägga upp det visste han att det kan läsas av många och att det man lägger upp på nätet aldrig försvinner. Han tror liksom jag att det mycket väl kan vara en bra idé att vara öppen med sina problem och vi är båda eniga om att just nu räcker det inte med att bara prata med varandra. Sedan får alla självklart ha sina olika åsikter om ifall man ska ha det så öppet som på nätet eller inte... Jag vill verkligen inte ta bort andras rätt att tycka något annat!!

Sedan vill jag också skriva att jag är en väldigt väldigt öppen person! Jag känner ingen som har så lätt för att dela med sig av jobbiga saker kors och tvärs som jag har. Men jag blir enormt mycket starkare av det och det är mitt sätt att bearbeta jobbiga saker!! Jag är väldigt medveten om att det som läggs upp här kan läsas av vem som helst när som helst! Men det gör inte mig något! Men om andra tycker det är jobbigt att läsa om allt sånt så tvingar jag ju ingen att gå in här. ;o)

Men jag har själv funderat på om jag borde sluta blogga helt och ta bort mitt konto på Facebook eftersom jag har så lätt för att dela med mig av allt! Jag och Erik tycker båda att det är värre det jag skriver och lägger ut om Gabriel än det jag skrev om Erik t.ex. Eftersom Gabriel inte kan ha en åsikt....det är bara det att jag har svårt att låta bli. Men jag ska fundera över om jag ska sluta vara så öppen. Men när det gäller problem och jobbiga saker i livet mår jag bäst av att få dela med mig av det så det kommer jag att fortsätta göra!! Det tycker både jag själv, Erik och en annan vän som känner mig väl som jag pratat med om det här. Alla är vi inte lika....tänk sån tur!! ;o)

Starka känslor!

Jag har nu raderat två blogginlägg som handlade om min och Eriks oenighet om att skaffa fler barn, där det för mig är väldigt viktigt att få fler barn och Erik känner just nu att han inte vill ha fler. Jag tog bort inläggen för Eriks skull och ingen annans, MEN jag vill verkligen att ALLA som läst min blogg och läst dom inläggen ska veta att jag frågade Erik om jag fick skriva om det och det fick jag! Jag hade ALDRIG gjort det annars!!

Det här är ett väldigt stort problem för oss och att det är det är vi öppna med! Jag mår just nu väldigt dåligt på grund av tanken på att kanske inte få fler barn. (Se ordet kanske!) Men jag vill också understryka att jag och Erik verkligen älskade varandra fortfarande och båda vill verkligen att vi ska lösa detta och hoppas och tror på att vi ska kunna göra det!!

Äntligen färdig!!

Sådär ja!! Nu har jag gjort kvällens "att-göra" som bestod i att fixa med Gabriels urvuxna kläder, diska, plocka undan allt Gabriel dragit fram, soppa bort det värsta skräpet och hänga tvätt. Men vänta...nu är ju klockan över tio på kvällen och jag måste sova. Oj oj...det här med att ta hand om allt fungerar utmärkt vissa dagar (i måndags) och inte alls andra dagar (idag!!!). Men men. Nya tag imorgon då vi hoppas få leka med Maja och sen får vi ju träffa Erik på kvällen!!! Wiii!!!Jag kände att jag var tvungen att visa att vårt kök inte alltid ser ut som i förra blogginlägget. Ett par timmar på kvällen ser det ut såhär också. ;o) Sen så fort vår söta gangster vaknar röjer han ut allt igen!! =P Tacksamt!

P.S. Imorgon kväll ska jag ta ner julsakerna, nu är det ju faktiskt februari! D.S.

Hyllning till öppna förskolan!

Med det här inlägget vill jag hylla öppna förskolor. Gabriel är väldigt krävande just nu, han skriker direkt jag lämnar ett rum eller börjar pyssla med något annat. Det gör inte vår vardag så enkel, speciellt nu när Erik är hemma så lite den här veckan. =\ men det är antagligen delvis därför som Gabriel är så ledsen och krävande. Han saknar sin pappa som brukade vara hemma jämt med honom! Så nu har han blivit jättemammig. Det låter kanske konstigt att han blir mammig om det är Erik han saknar. Men vi (jag och Erik) tror helt enkelt att just för att Gabriel känner sig lämnad och sviken av Erik så knyter han sig ännu mer till mig, som är den föräldern som stannat kvar. Och nu är han kanske rädd att även jag ska lämna honom. Det är bara vår egen teori. Sen håller stackarn på och få ungefär tusen tänder just nu så han har säkert sjukt ont. =\

Den här veckan är Erik bara hemma tisdag och torsdag så jag tar största pucken själv den här veckan. Och hade Gabriel varit som i måndags hade det inte varit några problem alls. Men jag får helt enkelt strunta i att städa, diska och sånt när Gabriel är vaken och kanske överväga att strunta i det helt trots att jag ska få främmande. Dom kanske har förståelse. =P


Diska och plocka bort saker gör jag ikväll. Men dammsugningen får jag se om jag orkar. Förmodligen inte. En tredjedel av den här familjen vill ju tydligen ha det stökigt. ;)

I alla fall så har öppna förskolan varit räddningen den här veckan. Gabriel lyser upp som en sol och leker och har så grymt kul i 3 timmar utan minsta klagomål. Han kollar inte ens efter vart jag är när vi är där. :) sen får ju jag träffa andra vuxna dessutom och det är underbart!! Idag träffade jag t.ex. ett par andra mammor som försökte tänka på genus i deras barnuppfostran. Underbart! Och när jag berättade att jag vill klä Gabriel så att det är svårt att avgöra om det är en tjej eller kille tyckte fröken på stället att det var fantastiskt. Och hon är inte i min generation. Då blev jag så glad och önskade att Gabriel kunde få ha henne på sin framtida förskola. Men det är verkligen kul och bra med öppna förskolor!!! Så ni som inte gått dit än: GÖR DET!! Speciellt med barn som är 1 år och uppåt för då kan dom leka och utvecklas socialt! Sjukt bra. ;) jag tror dessutom att det blir en bra övergång till förskolan sen.


Och nu ska jag erkänna att jag har satt på en film för att få liten egen-tid eftersom jag kommer få disk, tvätt och plock ikväll sen.

Hoppas ni får en bra kväll!! Jag känner mig genast lite piggare efter att ha haft en gnällig middagskamrat. ;)

- Bloggat med min iPhone.

Location:Larsbodavägen,Farsta,Sverige