Hård höst

Nu har mina studier dragit igång o det är riktigt intressant o jag är nöjd med att läsa genusvetenskap. Det enda tråkiga med kursen är att dom gjort den lite väl anpassad för sådana som jag själv. Man ska få lära sig skriva akademiskt utan betygspress. Vi ska lämna in en text i veckan under den 8 veckor långa kursen men det är bara den slutgiltiga hemtentan som som betygsätts. Detta för att studenterna ska våga o lära sig skriva akademiskt o ha nära dialog med lärare om sina texter o våga prova nya sätt att skriva på. Och för att dom inte känner att dom kan kräva av oss som går en grundkurs att vi kan skriva akademiskt korrekt. Verkligen superbra tycker jag!! Men för mig sätter blir det lite tokigt. Jag pluggade för 5 år sedan o klarade inte tillräckligt för att få CSN direkt nu. Jag saknar 3 ynka poäng. Min plan var att få varje liten examination inraporterad direkt o få CSN efter några veckor. Nu kan jag inte få det förrän en vecka efter att min hemtenta är rättad o inrapporterad. Alltså tidigast i början av november. Så hösten blir riktigt svår ekonomiskt!! Tur att jag är gift med en kille som pluggat en civil ingenjörs-utbildning helt utan lån, så han vet vad det är att snåla. Hoppas vi fixar det!


- Bloggat med min iPhone.

Sista föräldraledigheten

Idag har jag haft min sista dag som föräldraledig. Imorgon börjar jag plugga på heltid. Jag har absolut inte fattat det. Hade jag gjort det hade jag suttit hemma och gråtit hela helgen. =( Det har verkligen varit helt underbart att få vara hemma med Gabriel i nästan 14 månader. Både bästa och jobbigaste perioden i mitt liv samtidigt! Han är mitt allt (såklart!)!! Men jag är ju så lyckligt lottad att jag har en man (pappa till mitt barn) som också vill vara hemma med Gabriel, och SJÄLVKLART ska han vara det!! Jag skulle aldrig drömma om att strida om att han skulle lämna över även hösten till mig! Det är tyvärr få barn förunnat att få vara hemma med sina pappor, så om Gabriel kan det så ska han såklart få vara det. (Och nu menar jag inte att klanka ner på ensamstående mammor som tar ut största delen själva!)
I alla fall! Att ha varit hemma har varit underbart!!! Kommer sakna det enormt och jag är så avis på Erik som ska vara hemma nu. Tänk att få vara hemma och se Gabriel utvecklas och lära sig så mycket!! Få tusen kramar o pussar om dagen av personen man älskar mest!! Det är absolut inte helt fel. ;o)Men trots att det har varit underbart så ska det bli rätt kul att få komma igång med en "sysselsättning" igen. (Bara så ni vet så håller man sig verkligen sysselsatt som föräldraledig!! Det är inte så att jag inte haft något att göra. =P) Men att få komma iväg och träffa andra, lära känna kurskamrater o så vidare. Jag behöver sånt! Jag behöver få utvecklas på andra plan, inte bara mamma-planet. Så det ska bli kul att komma iväg också. Trots att jag självklart är lite vemodig och delad just nu. Jag tror det blir bra. För alla!!
Det som känns mest vemodigt är att jag vet att jag inte kommer vara föräldraledig nåt mer för Gabriel. Nu är den biten över. Nu är det enda jag kan hoppas på att det inte var sista gången jag fick en sån här chans.

Tusen tack för den här underbara "hemma-tiden" min älskade Skrutt-unge!!!

På väg ut!

Ikväll ska jag vara annat än mamma. =) Jag ska ut och käka med min granne Petra. Kuuul! Skönt att få lämna hemmet en stund. Speciellt nu när vi har så mycket att göra med packning och så. Imorgon ska vi försöka få låna en bil och köra av lådor till förrådet i nya lägenheten. Idag har vi käkat brunch med fina kusin Anna på söder och sen på eftermiddagen har jag och Erik varit supereffektiva och packat massor! Just nu går inte att skriva på blogg märkte jag. För Gabriel bara trycker på mitt tangentbord och han har redan förstört det en gång idag. Han lyckades pilla loss space-knappen. Så nu ger jag upp och packar ihop någon liten handväska och går till bussen. Mysig kväll ska jag ha!! =)

Bit ihop och svälj!

Om 8 dagar bär stora flyttlasset av mot Farsta. Bra då att jag deppar ihop och bara sätter mig och gråter och inte ens orkar gå upp på morgonen. Jag får försöka att bita ihop nu några veckor tills värsta flytten har gett sig och jag har kommit igång med plugget. Jag hatar bara att svälja gråt. Men jag har nog inte så mycket val just nu. Livet är hårt ibland. Tur att jag har en fantastisk liten krabat som gör att jag helst skulle vilja leva för alltid! =)

Gabriels nya byxor!

Min kompis Maria visade mig en underbar butik på söder som heter Under. Där hittade jag massa fint som jag ville köpa! Bland annat röda träskor till mig och massa saker till Gabriel såklart. =P Det jag kom hem med var två Max-böcker och dom här byxorna...Jag kunde inte låta bli att köpa dom. Helt underbara i härlig frotté. Det är helt klart hans finaste byxor. Eftersom han har så mycket i storlek 80 så köpte jag 86, så det dröjer ett tag innan han kan ha dom tyvärr. Men fina var dom! =)

Stress skadar mig!

Jag har mått piss sedan i slutet på maj. Varit obehagligt trött och slö i hela kroppen. En annan typ av trötthet än när man sovit för lite. Mer som att alla muskler i kroppen är helt slut. Jag fixar inte att gå ut o springa för jag blir illamående, yr i huvudet och helt slut i hela kroppen efter bara 3 km. =/ Jag har sprungit i snitt 1-2 ggr veckan nu i sommar, med några undantag när vi varit borta. Men min kondis blir inte ett dugg bättre. Vissa dagar funkar det inte att springa alls. Men det är tröttheten och illamående som är jobbigast. Nu tänker du att jag har blivit gravid. Och jaa, det trodde jag också först. Men ICKE!! Om jag blev gravid i april-maj borde jag ha fått nån liten mage, slutat få mens och framför allt svarat positivt på några av graviditetstesterna. Så nej, gravid är jag inte! Jag har börjat käka extra järn för kanske 2 veckor sen och får se om det gör någon skillnad snart. Jag har bokat en läkartid för att kolla vad dom tror att det är.

Själv har jag bara en gissning kvar....stress! Det onda monstret!! =/ Visst stressar det mig att inte helt ha bestämt vad jag ska utbilda mig till. Och flytten stressar mig säkert. Eller rättare sagt...all typ av ovisshet stressar mig ENORMT!! Det är en del stora o för mig viktiga bitar i mitt liv som är väldigt osäkra och sånt stressar mig enormt! Och i alla fall en av dom grejerna kan jag inte ens påverka själv. Men jag tror att jag måste ha hjälp av nåt proffs med hur jag ska tänka för att inte stressa upp mig så lätt över ovisshet. Vi får tillgång till vårt nya hem om ungefär en vecka och vi har ännu inte bestämt när vi ska flytta och verkligen bara påbörjat packningen. 6 banankartonger står packade i ett hörn.

Jag vill bara må bra!!! Njuta av det underbara liv jag har!! Sluta haka upp mig på ovisshet! Men det går inte. Eller jag klarar det inte själv i alla fall. Jag ska nog ta och låna en cd med mindfullness-övningar av en vän och kolla om det gör nåt under. Hoppas på det! =) För såhär är hemskt att ha det! Jag kan ju hoppas det blir bättre av att jag får en sysselsättning och får komma igång i tid på dagen och inte gå och såsa som jag gjort nu i 14 månader. Regelbundenhet och gym-kort ska jag skaffa i höst. =)

Någon som har tips på varför jag mår som jag mår? Eller tips på vad jag kan prova för att få bort det?

Nu ska jag städa undan dagens lek och packa ett par till kartonger. Erik är på After Work. Sedan blir det kanske chips eller att beställa foton till Gabriels MEGAFOTOALBUM som jag har bestämt mig för att köpa i helgen. Är såååå pysselsugen!

Plugg!

Nu är det 6,5 dagar kvar tills jag ska sätta mig i skolbänken igen. Har varit "ledig" i 14,5 månader så det börjar väl bli dags att göra lite "nytta" nu. Det känns dubbelt. Jag är nervös som sjutton för att jag inte ska fixa studierna. Men jag är absolut motiverad och VILL verkligen ta mig igenom det här. Känns bra att det blir genusvetenskap en termin först eftersom jag inte har bestämt mig helt vad jag vill. Men jo...det kommer bli lärare. =P Blir småsugen på lite annat mellan varven, men landar slutligen alltid vid lärare. Det verkar grymt kul, TROTS att det är slitsamt! Vilket jobb är inte slitit och samtidigt kul? Jag vill ha ett arbete där jag engagerar mig massor och som jag kan lägga ner min själ i. Och ja det kommer bli tufft då att jobba som lärare, men jag tror att det är då man bli en bra lärare. En lärare som engagerar sig och bryr sig, vem vill inte sätta sitt barn i den personens klass? =P Nu funderar jag på om det ska bli Förskollärare eller för klass F-3. Men det kommer bli F-3 för det är det jag varit sugen på hela tiden.

Just i skrivande stund är jag supersugen på att börja plugga. Speciellt till lärare! Det verkar grymt! Grymt intressant och kul förstås. ;o) Sen är jag ju sugen på utmaningen att göra förskola och skola mer genusmedvetna. Så när jag ledsnar på att vara klasslärare om 15 år får jag väl bli genusspecialist. För tyvärr tror jag att det kommer finnas massor att göra vad gäller genus då också. Men jag kan ju hoppas att det blir onödigt. =)

Jag borde leta all litteratur till hösten. Jag är så sista-minuten. DÅLIGT! =P Men jag blir faktiskt bättre och bättre. Tycker bara det är svårt innan man vilka böcker man behöver först. Men det kanske går att lista ut på nåt sätt. Men men. Nu ska jag kolla om det går att hitta på nåt sätt.

P.S. Jag är sjukt stressad över vår flytt! Vi får lägenheten om 9 dagar! Och vi har packat TRE banankartonger. Erik är kolugn och tycker inte det finns nån anledning till stress. Men kontrollfreaks-Sophie har inte alls samma lugn! Tyvärr.... D.S.

Vad gör det om folk tycker illa om mig?

Jag har rätt gott om vänner. Eller jag har i alla fall tillräckligt många som verkar tycka om mig för den jag är. Det är riktigt skönt! Ändå vågar jag inte vara precis så som jag önskar att jag var. Lite mer vågad. Lite mer extrem. Men vad spelar det för roll om okända jag går förbi på torget ogillar vad dom ser? Ingenting!! Jag önskar att kunde gå ute utan rakade ben t.ex. Jag är på alla sätt en person som inte orkar fixa mig utseendemässigt. Jag sminkar mig aldrig, sätter inte upp håret i mer är enkla tofsar, eller enkla flätor ett par gånger om året. Klär sällan upp mig i tighta sexiga kläder. Vad gäller kläder, smink och hår så tar jag på mig det jag själv tycker är snyggt och framför allt bekvämt. Men att gå ut med orakade ben och shorts tar emot något vääääldigt. Varför? Det känns som att många, framför allt andra kvinnor/tjejer, skulle titta och tänka att det är äckligt att jag inte rakat mig. Jag är bekväm av mig. Jag vill slippa lägga tid på att raka ben, framför allt dom dagar jag inte orkar duscha men ändå måste raka benen för att gå ut. Jag ska försöka förbi se vad alla andra tycker. Alla tänker saker om allas utseenden hela tiden. Det gör ju jag med när jag går ut. Både positiva och negativa grejer. Så vad gör det om några tycker det är fult/äckligt med mina mindre rakade ben? Jag kanske är lite extrem, men det är sån jag är i så fall! Jag är ju långt ifrån en ond person för det. ;o)

Det gäller ju såklart inte bara en så "fånig" grej som hår på benen. Jag får se till att fixa lite mer självförtroende och tro på att folk skulle vara vänner med mig även om jag var lite mer vågad och hade mer tydliga åsikter och sa ifrån när jag tycker något är fel och så vidare. Våga ha en åsikt! YEAY!!!

Imorgon ska jag gå på underbart politiskt samtal mellan Sahlin, Wetterstrand och Schyman om kvinnligt ledarskap m.m. Sjukt spännande!! Längtar!! ;o)