Jag har rätt gott om vänner. Eller jag har i alla fall tillräckligt många som verkar tycka om mig för den jag är. Det är riktigt skönt! Ändå vågar jag inte vara precis så som jag önskar att jag var. Lite mer vågad. Lite mer extrem. Men vad spelar det för roll om okända jag går förbi på torget ogillar vad dom ser? Ingenting!! Jag önskar att kunde gå ute utan rakade ben t.ex. Jag är på alla sätt en person som inte orkar fixa mig utseendemässigt. Jag sminkar mig aldrig, sätter inte upp håret i mer är enkla tofsar, eller enkla flätor ett par gånger om året. Klär sällan upp mig i tighta sexiga kläder. Vad gäller kläder, smink och hår så tar jag på mig det jag själv tycker är snyggt och framför allt bekvämt. Men att gå ut med orakade ben och shorts tar emot något vääääldigt. Varför? Det känns som att många, framför allt andra kvinnor/tjejer, skulle titta och tänka att det är äckligt att jag inte rakat mig. Jag är bekväm av mig. Jag vill slippa lägga tid på att raka ben, framför allt dom dagar jag inte orkar duscha men ändå måste raka benen för att gå ut. Jag ska försöka förbi se vad alla andra tycker. Alla tänker saker om allas utseenden hela tiden. Det gör ju jag med när jag går ut. Både positiva och negativa grejer. Så vad gör det om några tycker det är fult/äckligt med mina mindre rakade ben? Jag kanske är lite extrem, men det är sån jag är i så fall! Jag är ju långt ifrån en ond person för det. ;o)
Det gäller ju såklart inte bara en så "fånig" grej som hår på benen. Jag får se till att fixa lite mer självförtroende och tro på att folk skulle vara vänner med mig även om jag var lite mer vågad och hade mer tydliga åsikter och sa ifrån när jag tycker något är fel och så vidare. Våga ha en åsikt! YEAY!!!
Imorgon ska jag gå på underbart politiskt samtal mellan Sahlin, Wetterstrand och Schyman om kvinnligt ledarskap m.m. Sjukt spännande!! Längtar!! ;o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar