KÄRLEK

27 september 2011

Jag står snart inte ut längre!

Jag mår så vansinnigt illa hela tiden och är så sjukt trött!! Det vet att det börjar bli tjatigt men det är för att det är det som ständigt är runt mig. =/ Igår la jag mig tidigt, 21:30, och låg och var rädd för att jag skulle ha dödlig sjukdom. Tänk om jag dör ifrån Gabriel? NEEEEEJ! Det får inte hända! Jag har bokat ny läkartid nu så jag hoppas att dom lyckas hjälpa mig. Min gissning är depression eller stress eller någon kombination. Jag gillar att ha mycket att göra och sedan Gabriel föddes kan jag ju inte säga att jag gått sysslolös, men det har inte riktigt varit saker jag ska ta hand om och en massa som krävs av mig. Det är svårt att förklara för självklart krävs det MASSOR av en föräldraledig, ledig är helt fel ord. Men man lullar runt i sin egen lilla värld med sitt barn och gör liksom inget ordentligt. Jag har haft det underbart med Gabriel ett år, det är inte det. Men jag tror att det är det som fått mig att må dåligt. Det passade inte mig att vara hemma så länge kanske.
Sen är jag en person som blir otroligt stressad av ovisshet. Och just nu vet jag inte riktigt mer än var jag bor någonstans. Jag pluggar genusvetenskap men har inte för avsikt att fortsätta med det till våren utan då är planen lärarprogrammet. Men det räcker inte. Jag måste veta att jag kommit in för att jag ska kunna lugna mig.
Det låter ju dubbelt men jag tror att jag behöver skaffa lite projekt. Något att pyssla med när jag inte har plugg att göra. Så nu ska jag sy rullgardiner. Jag var till Bauhaus ikväll och köpte lister att ha i över- och underkant på rullgardinen. Snacka om att det var jag och en massa grabbar. =P Kändes som att alla stirrade på mig när jag ställde mig och sågade utanför entrén. Gubbarna hade nog inte förväntat sig se en ung kvinna i kort kjol och knallröda strumpbyxor stå där och såga. Undra hur många som tänkte: "Var är hennes karl?" =P

Hur som helst hoppas jag få hjälp att må bättre så fort som möjligt. Det är vansinnigt jobbigt att må så dåligt som jag gör men att det inte syns på mig. Det förväntas lika mycket av mig fortfarande för att det inte syns att jag mår dåligt och ingen förstår hur jobbigt det här är. Jag mår illa nästan hela min vakna tid och är onaturligt trött hela dagarna trots att jag sover minst 7 timmar varje natt. Nu får det vara nog! Bättre ska jag börja må!! Men hur?? =/ Tur att jag har världens finaste Skrutt som får hela min kropp att bli varm varje gång han skrattar!!! =)

2 kommentarer:

  1. Vem är det som förväntar sig saker av dig? Sju timmar är ganska lite att sova (man brukar ju säga att vuxna behöver minst 6-8 timmar. För det första är det individuellt och för det andra är det minimum) om du ändå känner dig trött, varför inte sova ännu mer?

    Eftersom att man kan lära sig att styra mycket med tanken. Gör någon/några reservplaner om du inte skulle komma in på lärarprogrammet och försök att inte fundera mer kring det. Varje gång du kommer på att du funderar på det så styr undan tankarna (nu vet jag redan att du säger jag vet och att man fastnar i tankarna igen och igen men så är det och då får man styra undan igen.) Vad är det värsta som kan hända om du inte skulle komma in?

    SvaraRadera
  2. Vem som förväntar sig saker av mig är väl alla runt mig. Skolan och Erik mest. Nu är ju inte skolan ett problem eftersom det är så pass lite jobb, men här hemma är det ju samma. Jag skulle absolut kunna sova mer men eftersom jag provat det och inte tycker jag hjälper så vet jag inte. Sen har det att göra mer att jag vill kunna vara med och göra saker på kvällarna. Jag lägger mig kl 22 och ska jag sova mer måste jag ju lägga mig ännu tidigare och det betyder ju att jag inte hinner särskilt mycket tid för mig själv eftersom det på kvällen ska diskas och fixas så det inte är kaos hemma. För i kaos mår jag bara sämre. Hade Gabriel sovit till 8 hade sömnen inte varit problem, då hade jag kunnat få 9-10 timmars sömn varje natt när jag lägger mig kl. 22. Erik tar inte fler mornar än mig för att han tycker det är rättvist när vi tar lika mycket. Medans jag tycker att det bästa vore om han som faktiskt orkar dagarna gick upp några fler mornar. Men men, jag är nog orättvis som tänker så.

    Jag ska verkligen försöka tänka att det är strunt-samma med framtiden. Men jag har så grymt svårt med det. Jag hoppas på att få hjälp med det när jag går till läkare, kunna få remiss till nån som kan! Jag ska försöka hitta din skiva också! Det är svårt att förklara vad som händer när jag inte har kontroll. Det blir GALET! =P Men jag måste ju helt klart lära mig hantera det!
    (Illamåendet kan höra ihop med mensen, för nu efter mensen mår jag inte illa iaf)

    SvaraRadera