Just nu läser jag en bok som Zinat Pirzadeh har skrivit och boken är inspirerad av hennes eget liv och sin uppväxt i Iran. Fantastisk bok som heter Fjäril i koppel!! Jag vill dela med mig av små godbitar från boken:
"De vuxna kallade farbror Babak för Klitorismannen, men vad var egentligen en klitoris? Det var ett stort mysterium. En exotisk frukt? En ovanlig fågel? Kanske en bil? Han var ju så förtjust i bilar, en snygg sportbil kanske det var." - så fantastiskt och roligt!! Längre fram i kapitlet för flickan en förklaring på vad klitoris är och då står det såhär: "-Låt mig förklara, sa farbror Babak. En kvinnas klitoris är Guds vackraste skapelse. Att närma sig den är som att vallfärda till Mekka. En kvinnas heliga tempel. [...] -Men vad är det för något. Jag började bli otålig. -Det är kvinnans blomma. Jag gick därifrån utan att ha fått någon som helst klarhet. Det enda jag visste var att det var någon slags blomma på kvinnor farbror Babak tydligen var bra på. Jag tittade på min egen kropp i badrummet, men jag hade ingen blomma vad jag kunde se. Kanske var det så att den slog ut och växte när man blev större."
I kapitlet efter beskrivs när samma flicka, huvudpersonen Shirin, får sin första mens. Hon får en grym magsmärta och tvingas gå hem från skolan och hon blir sängliggandes och somnar och när hon vaknar är hennes lakan och kläder helt blodiga. "Jag visste inte varifrån det kom, för ingen hade berättat för mig om mens, så jag gömde undan alla blodiga kläder och lakan i en påse och tryckte in den i garderoben. [...] jag trodde ändå att jag var döende." - vad skulle vara farligt med att berätta om mens för sina barn? Aja, senare i kapitlet hittar hennes mamma den blodiga påsen och blir överlycklig och utropar: "-Min dotter, du har blivit kvinna. Det här måste firas! [...] -Det blodet är mat till barnet när man väntar barn. Jag förstod inte riktigt vad hon menade. [...] Jag var ganska förvånad över att hon tyckte att det skulle firas att jag låg där och hade ont i magen och blödde. [...] Plötsligt var jag respekterad. Vad jag inte visste var att jag visserligen hade blivit kvinna, men på samma gång förlorat rätten att vara barn. Innan mensen fick jag brottas med killar och dra dem i håret, men efter mensen fick jag inte ens titta killarna i ögonen [...] Jag var tvungen att titta ner i marken när jag gick, för att inte möta mäns blick. Men det var inte bara dåligt, för tittade man i marken när man gick kunde man ibland få en några mynt ligga och skräpa, och så hade jag plötsligt en nyvunnen inkomstkälla."
Den här boken älskar jag bara mer och mer för varje sida jag läser. Man får en inblick i en "vanlig familj" (om det finns något sånt) i Iran och hur det är att växa upp där. Andra böcker jag läst om Iran har bara tagit upp tragedier, men den här är uppbyggd på ett helt annat sätt och ändå får Zinat in allvarliga bitar invävda i romanen som man ser i utdragen från boken ovan. Underbar bok som varmt rekommenderas!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar