Den med brudnäbbarna.

I lördags åkte jag och Erik ut till Saltsjöbaden för att hälsa på familjen Rejler. Elsa fyllde 7 år så det passade bra att hälsa på och ses lite igen. Nu har det gått två år sedan jag började jobba hos dom. Jag känner att jag saknar det. Eller jag saknar väl dom, barnen, mest. De är så underbart goa! Det skulle vara så kul att bo närmare dom så man kunde vara lite barnvakt ibland. Det vore bara mysigt! Men i lördags fick vi träffa dom. Och vi hann knappt kliva ur bilen förrän Elsa kom springande och skrek: "SOPHIE OCH ERIK!" och så gav hon oss var sin kram. Så kom Anna efter, lite blygare, men även hon gav oss en kram. Sen kom Elin som var ännu mer blyg men enkramäven där. Det var en sån härlig känsla, att de fortfarande kommer ihåg mig och att dom tycker om när vi kommer och hälsar på! Det tog en lite stund, men sen upptäckte Josefine plötsligt ringen på mitt finger och hon frågade om vi hade förlovat oss. Hon blev jätteglad och kramade om mig och ropade grattis till Erik. Hon tyckte ringen var jättevacker. =) Och det är den ju oxå! Sen passade jag på att fråga vad hon tyckte om att vi gärna vill ha deras flickor som våra brudnäbbar. Hon tyckte det va jättekul! =)

Sen kom Peter hem från ICA och han blev också jätteglad och kramade om oss! Så innan middagen skulle vi skåla i lite skumpa. Så då passade jag på att fråga om tjejerna ville gå in med oss i kyrkan. Det ville dom! =) Dom visste inte riktigt vad det innebar, men när vi sa att dom skulle få gå in med oss i kyrkan och ha superfina klänningar på sig så ropade de JA! i kör. Hihi. Så nu har vi fixat ännu en grej till bröllopet. =)

Åh, dom kommer vara så fina! Vi kommer vara så fina! Jag längtar en hel massa!! =) Men Anna har så rätt när hon sa till mig senare på kvällen: "Men Sophie, det är långt till nästa sommar va?" Ja, Anna, det är väldigt lång tid kvar. Men den som väntar på något gott. =)