Jag har så mycket idéer och engagemang inom mig. Men varför kommer det inte ut? Varför känns det trots det jag gör aldrig riktigt helt bra? Jag tror jag har för höga krav på mig själv. Men har inte alla det? Det känns som att jag står still och trampar, men om jag skulle titta på mitt liv utifrån skulle jag se att det händer väldigt mycket hela tiden och att jag hela tiden utvecklas och uppfyller nya mål. Men varför räcker det inte så att jag själv är nöjd? Det finns alltid saker att förbättra eller förändra. Det finns alltid saker som man inte har gjort. Diskat, städat, tvättat, slängt soporna och så vidare. Dessutom borde jag se till att sätta igång på riktigt med bröllopsplaneringen, eller vi kanske jag borde säga. Är ju faktiskt inte bara jag som bär ansvar för bröllopet. Hemmet är det ju verkligen inte bara jag som bär ansvar för. Ändå tror jag att det är jag som går och får skuldkänslor för hur det ser ut. Känns som att det är jag som till slut fixar mycket. Jag får bli bättre på att delegera. Men det är fruktansvärt svårt. Det är så mycket som jag tycker och tänker hela tiden som inte riktigt kommer till sin rätt känns det som. Men var ska det komma till sin rätt? Var gör man av alla tankar man har?
Julen är ju inte heller ett felfritt kapitel. Så länge jag kan minnas jularna i mitt liv har det alltid så att jag fått dåligt samvete. Det är som att det är alla andra som alltid ska bestämma var jag ska fira jul någonstans. Många kanske har ångest inför jul för att bestämma vilken släkt man ska vara hos och så. Men det känns som värre när man varit skiljsmässobarn. Man får hela tiden känna på allas känslor och att de slänger på en dåligt samvete. Varför kan man inte bara få välja själv var man vill fira sin jul och var och med vilka? Jag har längtat efter att få bli stor och vuxen och få bestämma själv. Men det är ändå en massa strul. Kanske mer nu än förr. Höll på att börja gråta idag för att jag aldrig får göra min egen jul. Men vem vet...nästa jul kanske...
Jag har i alla fall lyckats få upp lite julsaker här hemma nu. Gardiner är bytta och stakar uppsatta och stjärnor och sånt. Så nu ska jag bara själv inse att det är jul. Men det är väl det jag har gjort. Och det är därför jag börjar kännas ångest. Det är väl min julkänsla antar jag. Det blir bättre sen när julen väl närmar sig och jag landar med var den ska firas och så.
Men vi hörs igen...och glöm inte att tro på era tankar och gör något av det! Det tror jag man kommer långt på. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar