Det finns ett liv i mig.

Idag fick vi det bekräftat. Någon bor i min mage, någon som inte är vem som helst utan vårt underbara barn som vi lyckats skapa. Det kanske låter hemskt om jag säger att det var helt utan att det var meningen, men om man ser det som att det skedde utan att vi ens tänkte att det skulle bli så...då blir det ett ännu större underverk! Detta är någon som har en sådan livskraft och vilja att komma till oss och till världen att den ställde sig över oss och sa: "Jag ska fram! Nu kommer jag!"

Det var alltså ultraljud idag. Det var spännande, och lite svårt att sova i natt för att man bara ville åka dit och få se. Tanken slog mig när vi satt i väntrummet: "Tänk om det inte är någon bebis där inne, det är ju faktiskt ingen som medicinskt har kontrollerat det ännu." Tänk vad pinsamt det hade varit om vi kommit in dit och dom kör igång och säger: "Tyvärr ni kan gå igen för ni har bara inbillat er." Snopet. Nu var det ju inte så...tack och lov! Vi fick se hur det var en liten en som rörde sig där inne. Fick en inblick i att den har allt det som den "ska ha". Hjärnan såg bra ut, urinblåsan fanns på plats, hjärtat slår osv. Helt fantastiskt faktiskt! Vi kunde t.o.m. ana att den typ sög på tummen. Det såg så verkligt och sött ut. Erik sa efteråt att han då kände att han ville ha ut bebisen direkt. "Varför behöver man vänta så länge?" Ja, det kan man ju fråga sig. Men det känns ändå som att man behöver förberedelsetiden. Att ställa in sig på att man faktiskt kommer bli förälder.

Det var "bara" en. Erik sa tidigt att han trodde att det var tvillingar för att min mage började växa och synas väldigt tidigt. Speciellt för att vara första barnet. Min mamma sa senast i helgen att jag var "så tjock att det måste vara minst två där inne". Så nästan att man började ställa in sig på det, men det var en . Känns ganska skönt tycker jag....Erik får ju svara för sig själv. =P Men det är rätt häftigt med en också. Vi får väl försöka satsa på tvillingar nästa gång. ;o)

Nu ska jag bara njuta av glädjen som infunnit sig i kroppen nu när man fått se den lilla. En vild liten en var det också. Rörde sig hela tiden! Kan ju säga också att vi inte ville veta kön så det har vi ingen koll på. Kändes inte viktigt för oss! Det viktiga är att det är ett fantastiskt barn, inte "vilken sort". Det har varit en fin dag idag...och allt för några bilder man fått se.