Den med tordyveln

Nu har jag just lyssnat klart på Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripes fantastiska bok. Den är så mysig. Jag läste den när jag var mindre, kanske 14 år eller så, och den är ju kanske till för lite yngre folk men det stoppade inte mig från att höra den igen. Jag älskar ju alla de böcker jag läst av Maria Gripe så att jag gillar denna är ju inte så konstigt. Det jag verkligen fastnade för den här gången var ju något som jag säkerligen inte lade märke till förra gången. Handlingen utspelar ju sig för ett tag sen, men Annika som är en av ungdomarna det handlar om har ett djup som jag gillar. Hon lägger märke till vilka könsroller som har funnits och som finns mellan män och kvinnor. Och att en viss Emilie i boken får ett tragiskt öde kanske just p.g.a. dessa könsroller och könsmönster. Så tolkar i alla fall jag det. Kommentera gärna! Den är sååå mysig att lyssna på. Började en gång när jag var sjuk och hade feber men jag kunde inte sluta lyssna så den fick följa mig till jobbet och på gymmet och när jag diskade. Men nu är den slut och man måste ta farväl. Det är alltid sorgligt när en bok är bra. Vissa böcker kan jag släppa lätt även om de varit bra, men jag tror att det är när boken haft ett visst djup och fått igång mina tankar som det är svårare. Alla tankar måste få lägga sig och landa. 

Sedan tittar jag ju mycket på Lilla huset på prärien också. Älskar den serien, den är också så underbart fiiiin. De har det så fint familjen Ingalls. Där ser man tydligt hur könsrollerna var förut. Då var det mannen som bestämde allt och kvinnan hade inget att säga till om....MEN männen kunde fråga och prata ihop sig med sin fru och få höra hennes åsikt och därmed fick hon vara med att bestämma även om det ser ut som att det är mannen som själv bestämmer. Men männen hade makt som gjorde att glömde han fråga sin fru så fick inte hon komma till honom, eller det var väldigt svårt i alla fall. Men Charles och Caroline har ett så fint förhållande, för han är ödmjuk och inte alls riktigt som dåtidens män var. Hon får chans att blomma och säga ifrån och jag tycker deras familj är så fin!! Åh om man kunde få leva på den tiden! Det är ju ungefär som Kristina från Duvemåla, ungefär samma tid och jag älskar ju den berättelsen också. Nog för att det inte var så romantiskt som det visas i dessa två berättelser men jag skulle ändå velat leva då. 

Vem vet, jag kanske är född i fel tid?? ;)