Trist

Jag som ville att den här dagen skulle bli extra mysig och rolig. Bara lite grann. Eftersom Gabriel har namnsdag tänkte jag vara lite extra mycket med honom och ha mer tålamod till lek och så. Så blev det verkligen inte. Sedan han vaknade på förmiddagen har han varit jättejobbig och otroligt krävande. Gnäller för allt och vill inte äta annat än välling och skiter konstant hela tiden känns det som ("bara" 5 ggr hittills idag). Han gnäller om jag sätter honom på golvet, han gnäller om jag lägger honom så han kan kräla runt, han gnäller om han får sitta i mitt knä och nu gnäller han t.o.m. i gå-stolen, vilket han väldigt sällan gör. Men nu orkar jag inte ge mer. Har pyttelite energi kvar och den måste jag spara till han ska äta middag för det lär ju inte heller få på räls direkt. =/Det tar så otroligt mycket energi dessa dagar. För er som inte har barn, eller om det finns barn som aldrig har sådana här dagar; tänk er att ni går till jobbet och er närmaste arbetskamrat inte gör annat än klagar, skurar och gnäller HELA DAGEN! Till slut är man nere på samma nivå själv och vill bara skrika HÅLL KÄFTEN. Skillnaden är bara att arbetskamraten nog skulle hålla käften om man gör det. Det gör inte bebis. Så det är alltså ingen idé att prova! Så nu kämpar vi på i drygt en timme till tills pappa Erik kommer hem och räddar familjen från att braka samman.

(Bilden är från när han var drygt 2 månader men hittade ingen mer som var passande för att få fram rätta känslan som vi båda känner idag.)