Jag beundras och känner mig lite mesig här i Sverige. Vad har jag upplevt som gör att jag vet vad kämpa innebär? Jag beundrades av demonstranterna i Egypten och nu beundras jag ännu mer av demonstranterna i Libyen. Att våga stå upp sin åsikt och kräva diktatorns avgång trots att han är just en diktator och har rätt att göra precis vad som helst. Han är tydligen beredd att göra det också. Att de vågar stå kvar, det beundrar jag. För min del känns det som att jag hade gått hem av rädsla. Eller hade jag det? Jag tycker ju att mänskliga rättigheter är väldigt viktigt. Och jag tycker det är väldigt fel som Gaddafi behandlar sitt folk. Jag tycker ju dessutom att det är väldigt fel med diktatur också, så frågan är om jag verkligen hade gått hem och gömt mig undan vapnen? Hur ska jag kunna veta det? I Sverige händer ju inget. Eller inget och inget, vi hade en självmordsbombare mitt i Stockholm i december, men vadå....det är inget i jämförelse med det här. Jag bodde inte ens i Stockholm då. Men visst, jag berördes väldigt mycket av det och tyckte det var obehagligt. Hade jag bott i anslutning till händelsen kanske jag hade haft en LITEN LITEN chans att kunna sätta mig in i andra människor som är nära döden, eller lever i skräck för att bli dödade. Nu har jag inte någon sån upplevelse i bagaget....så då är det bara att äta upp min frukost-macka och skita i vad som händer i världen?
NEJ NEJ NEJ!!! Hur skulle jag kunna stå utan känsla för vad som händer?? Visst, det stämmer att jag bor i ett än så länge "mes-land" som inte utsätts för nån skit alls. Men det gör ju inte att jag inte har nån empati i kroppen! Däremot känner jag mig otroligt MAKTLÖS!! Vad kan jag göra?? Säkert massor. Men istället lever jag på mitt liv här som om det är som vanligt. Och mitt liv är i och för sig som vanligt, men det är väldigt många som inte lever som vanligt just nu. Jag blir påmind av nyheter varje dag. Ändå känner jag mig maktlös och mesig som inte gör nåt, vad det nu vore jag skulle göra?
Sen har vi ju en MÄÄÄÄNGD folk i världen som ständigt lever ett liv i svält och där det dör många hela tiden. Dom pratar vi sällan om? Eller dom får i alla fall ingen plats i medierna. Hur ska vi lösa detta med alla kriser och all svält och dåligt som händer oss i världen? Vore coolt med en gemensam spargris som är hela världens spargris. Varje land ger sin andel till grisen utifrån hur bra ställt landet har det. Och invånarna betalar sin andel via skatten, oxå beroende på hur bra ställt vi har det. Sen finns det kapital där att ta av när det händer oväntade saker, som katastrofen i Japan, men även till bestående problem som ständig svält m.m. Coolt!!!
Någon som vill hjälpa mig att bygga denna ENORMA spargris??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar