Jag är en typisk duktig flicka och har nog alltid varit det. Eller nej, det har jag ju inte varit. Vi är mer eller mindre oskrivna blad from the very beginning. Någonstans på vägen har jag blivit en duktig flicka. Det är nämligen inte bara jag som blivit det utan det är något vi flickor blir. Om en flicka och en pojke utför precis samma sak blir dom bemötta på två olika sätt. Som i det här exemplet:
- Vilken modig kille du är som vågar ta blodprov! Är din lillebror lika modig?
- Det är min lillasyster och jag är storasyster.
- Jaha, men då är du en duktig tjej som tar blodprov.
Varför?? Kunde inte flickan varit modig som tog blodprov? Det är inget fel med att vara duktig, det är ju ett positivt ord. Så ni undrar säkert varför jag sitter och klarar på att tjejer är duktiga. Det är ju bra att vara duktigt. Och klart det är bra att vara duktig, problemet är bara att flickor förväntas vara duktiga och det i sin tur ställer en massa krav som man måste uppfylla. I vuxenlivet kan det se ut såhär:
"Det är många kvinnor som dukar under ivern att vara en innerlig fru, omhändertagande mamma, passionerad älskarinna, inspirerande väninna och driven kollega eller chef. Utbrändhet och liknande utmattningssymptom är inte ovanligt bland dem som kämpar för att leva upp till idealen."
Om vi hela tiden säger till flickor att dom är duktiga så förväntas dom vara duktiga också. Det blir problem för dom flickor som inte passar in i den normen och det blir problem för pojkarna som är duktiga för det är inte särskilt coolt att vara lärarens duktiga pojke. Det är typiskt ocoolt! Men det största problemet är nog att "duktigheten" blir en del av flickors identitet. Dom tror att dom måste vara just duktiga för att värdesättas. Det blir snett för då börjar man jaga den där duktigheten och gör allt för att få höra att man är duktig. Och då ska man ständigt vara andra till lags och hamnar alltid under andra. För vi är tydligen inte tillräckligt duktiga för att själva avgöra när vi är duktiga. Eller det räcker åtminstone inte att vi säger till oss själva hur duktiga vi. Bekräftelsen är viktig. Och väldigt viktig för barn!
"En duktig flicka är ett barn som är skicklig på att avläsa omgivningens förväntningar och anpassa sig till dem. De egna önskningarna och behoven får stryka på foten."
När jag läser det citatet så känner jag att det inte är så himla svårt att lyckas med att vara duktig. Det gäller att släppa sig själv och göra det som omgivningen förväntas av mig. Tror vi inte mer om tjejer än så? Tror vi inte att dom klarar att stå på egna ben? Eller varför blir det så? Det är säkert därför det är jag som hela tiden tjatar om att vi behöver stöda här hemma. Erik är bättre än mig på att plocka undan saker, men dammsuga och byta lakan och göra rent i diskhon eller i badrummet det är bara jag som säger till om. Och jag gissar att det är för att jag känner att jag ska vara den duktiga flickan som har städat hemma. Kommer någon hit så känner jag att det är jag som blir anklagad för att inte ha ett städat hem. Kanske inte av kompisar, men våra föräldrar t.ex. Det förväntas av mig att vilja vara duktig och göra det som förväntas av mig.
Nu vaknade bebisen och maken är hemma och det är dags att käka lunch för oss alla. =) Försök att vara mindre duktiga idag. Det kommer inte jag lyckas med för det måste städas nu. Gabriel ser ut som en dammig och skräpig mopp när han har krälat runt på golvet en stund.
Citaten och exemplen är från boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 av Kristina Henkel och Marie Tomicic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar