KÄRLEK!!!

Jag känner just nu ett otroligt lyckorus!! Jag är sååå lycklig över min fina familj! Jag dom två finaste killarna i världen och är nästan äckligt lycklig över det. Att jag älskar min lilla grabb högt över molnen kanske inte är så konstigt, det brukar bli en sån kärlek till sitt barn..om inte på en gång så efter ett tag. Men jag känner en precis lika stor kärlek till Erik!! Relationen mellan mig och Erik har ändrats efter att vi fick barn, jag tror det är rätt vanligt. I början var jag rädd för att passionen var borta och inte skulle komma tillbaka, men det har den gjort!! Tack och lov för det!!! Men det har ju kommit en krabat som faktiskt konkurrerar om kärleken. Eller kanske snarare tid att ge kärlek. Gabriel kommer före Erik och det är hur lätt som helst att ösa kärlek över Gabriel. Erik är det svårare med. För det första ses vi inte lika mycket och sen när vi väl ses finns det en massa måsten att göra..och sen vill min tokiga man spela datorspel. Kan ni tänka er?? =P Det får han gärna göra, det är viktigt att ta tid för oss själva också, inte bara göra allt ihop.

Det jag vill komma till är att min kärlek till Erik växer via Gabriel. Mitt hjärta blir alldeles varmt när jag ser Erik bry sig om Gabriel och när jag ser Eriks kärlek till Gabriel. Jag vågar nog säga att både min och Eriks kärlek till Gabriel bara växer och blir större och större!! Det var fantastiskt när han föddes, men det är ingenting mot för vad vi känner nu. =) Att jag vågar skriva vi och inte bara jag är att jag ser på Erik att hans kärlek också växer för Gabriel hela tiden. Sen pratar vi om det. Japp, vi är ett pratande par. =) Det tror jag är sjukt bra! Jag tror på prat! ;o)Att jag känner såhär just idag är nog för att jag fick lite spunk i natt på Gabriel. Trots all den underbart massa kärlek som finns så kan han driva mig till vansinne. =P Ni som läst tidigare inlägg vet att både Erik och Gabriel hade feber igår och att jag kände mig som att jag arbetade som fru och mamma istället för att bara vara det. Jag var förberedd på att Gabriel skulle vakna till ofta på natten och jag la in honom vid mig, och Erik gick in till andra rummet och madrassen, redan 23:20 för att jag tänkte att det skulle vara lättare för mig att bara stoppa i nappen när han vaknade utan att behöva upp till andra rummet varje gång. 00:20 hade han fortfarande inte somnat och jag hade blivit TOKIG!! Gabriel höll på att somna och sen så vips började han rulla runt och krypa och strula. Efter att ha haft det så i en timme gav jag upp och gick in till Erik och frågade vad jag skulle göra. Han sa att ge honom en alvedon och så skulle han ta över. Och så blev det. Jag stoppade i öronproppar och sov på madrassen till klockan 7 när Erik väckte mig och ville få sova.

Och det är handlingar som denna som gör att jag älskar Erik!! Han är sååå otroligt fin och omtänksam och förstående!!! Han hjälper till trots feber och sjukdom och kämpar på och ställer upp! Fantastisk!! Jag tycker att det är så man ska göra som föräldrar, hjälpas åt alltså. Men det är inte alla som gör så eller tycker det och jag är såååå tacksam för att jag blev kär i en kille som också har tänket att vi hjälps åt! Det är inget jag känner att jag kan ta för givet. Tyvärr. Jag önskar att man kunde ta det för givet, men så ser det inte ut än tyvärr. Men Erik är fantastisk och det älskar jag honom för!!!
Jag ska försöka fortsätta känna detta lyckorus hela dagen!! Det är ju fantastiskt!!! Och hoppas på att jag slipper deras hemska febersjuka så vi kommer iväg till älskade Edsbyn på fredag. =)