Imorse drömde jag en jättehemsk mardröm. Den var komisk, konstig o slutade sååå hemskt. Vi skulle ha ett till barn, men eftersom jag blivit sjuk fick Erik föda barnet. Och eftersom han inte har någon vagina fick han göra kejsarsnitt. Jag fick ett mms med en bild på en stor bebis som var helt otroligt lik Erik o vägde runt 5 kg. Jag åkte till sjukhuset och när jag kom dit kom en sköterska in och sa: "Han har kollapsat." Erik nickade tungt. Jag: "Har han gått bort?" Hon: "Nej han kämpar på en liten stund till." Jag förstod att det betydde att dom han skulle dö och att det inte fanns mer att göra. Jag: "Det är minstingen du menar va?" Hon: "Nej det är den näst yngsta..." Jag bröt ihop på golvet...det var Gabriel som var på väg att dö. Jag önskade då att det hade varit den nyfödda som dog. Inget fick hända min Gabriel. Sen vaknade jag.
Då förstod jag känslan som väller över en när man får besked om sitt barns död. Jag blir gråtfärdig nu när jag skriver om det också. Att jag önskade att det var den nya bebisen som skulle dö känns oxå som på riktigt. Jag skulle hellre minsta min bebis som nyss fötts än Gabriel. Gabriel har jag ju lärt känna och kärleken växer för varje dag. Så det var otroligt skönt att höra honom skrika när jag låg där svettig efter drömmen. Älskade barn!!
- Bloggat med min iPhone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar