Igår ringde min mamma och berättade att mina bonus-syskons morbror inte har långt kvar att leva. Han har drabbats av så många sjukdomar att jag inte ens minns alla. Han är blind sedan har var 4 år, han har diabetes, har fått cancer m.m. Den senaste tiden har har legat inne på sjukhus och inte klarat att leva utan hjälpmedel om jag har förstått det rätt. Bland annat hans lever fungerade inte. Jag blev ledsen igår när jag insåg att det nu börjar lida mot sitt slut för hans del.
Han står inte mig supernära, men han står mina syskon väldigt nära och därför har även jag träffat honom mycket när jag var mindre. Jag och Madeleine har cyklat till BBU (Blinda Barns Utveckling) och träffat honom när har varit där och vi har firat jul med honom och även jag har fått julklappar. Jag har t.ex. en smörkniv här hemma som jag fått i julklapp av honom ett år för inte så hemskt länge sen. 4 år kanske eller så. Han var alltid så otroligt snäll och rolig. Det spelades mycket TP (Trivial Pursuit) hos familjen Harbom (min bonus-familj) och så får det fanns en chans att få en "tårt-bit" sa man tut tut. Det är en tut-fråga. Detta var för att Lasse skulle veta när det var extra viktigt att svara rätt, eftersom han inte kunde se när han hamnade på en sån ruta. För mig heter det fortfarande tut-fråga. Han har funnits med i bakgrunden för mig sedan jag var 9 år. Det är 16 år sedan.
Nu finns han inte mer. Inte här på jorden i alla fall. Han gick bort idag på eftermiddagen och det känns tomt t.o.m. för mig, även om jag personligen inte stod honom så nära. Jag känner sorg, framför allt med mina syskon som förlorat en väldigt nära vän! För han var verkligen en vän för dom! Nästan som en storebror istället för morbror. Dom känner en väldig sorg just nu och mina tankar finns mycket hos dom nu! Önskar jag kunde göra nåt, men vet inte vad...
Han kämpade länge och in i det sista Lasse! Så många motgångar som han har haft vet jag ingen som har haft faktiskt. Och han är värd sin vila och jag är någonstans mitt i allt glad för att han slapp lida så länge efter att behandlingen slutade igår. Det är tomt för hans nära, men jag tror att han känner en frid att få lämna det onda som drabbat honom de senaste åren.
Vila i frid Lars-Erik!!! Du var en fantastiskt fin människa!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar