Tiden går fort...

Tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir. Eller i alla fall är det så för mig. Idag träffade jag en mamma som bor i ett av husen runt oss. Hon har en bebis som föddes för en månad sen. Sååå liten han var då. Det var snart 9 månader sen Gabriel var lika liten, men jag har nästan glömt hur dt var när han var så liten plutt. Mamman frågade om Gabriel sov mycket i början för hon tyckte inte hennes äldre barn sov så mycket som den minsta gör. Men jag minns inte hur Gabriel sov första månaderna. Jag minns att det inte fanns några bestämda tider för nåt men inte hur långa stunder eller hur mycket han sov. Det är lite läskigt vad fort man glömmer och hur mycket man lever i nuet med sitt barn. Jag minns att jag hela tiden velat stanna och ha honom så gammal som han är just nu. Men att jag känt så jämt. Det har alltså följt med hela tiden. Nu vill jag också ha honom i den här åldern länge. Men det lär ju också flytta med ju mer han lär sig och ju äldre han blir. =) När Gabriel var 2 månader träffade jag mamma med en 5-månaders bebis och jag tyckte den bebisen var groteskt stor. Och nu är Gabriel snart 10 månader och inte är väl han grotesk. =P Hehe.Här är Gabriel ganska precis en vecka gammal tror jag. Liten! Minsta storleken på nappen och den ser ändå enorm ut. Tråkigt att inte minnas hur det var att ha en sån liten. Det kanske är uttänkt att vi ska glömma det för att bli sugna på en till och vilja mysa med dom små igen. Skulle vi komma ihåg för mycket kanske vi bara skulle skaffa ett barn var. =P För jag minns så mycket som att det var mer jobb och mindre sömn på den tiden. =PHär är Gabriel innan påsk, när han var drygt 9 månader. Inte så grotesk tycker jag. Rätt söt faktiskt. =) Får se hur fort jag glömmer den här tiden... =/ Njuter av i stort sett varje dag gör jag i alla fall. =D